”The Descendants” – filmrecension för Filmrutan, februari 2012

12Feb12

”The Descendants”

Regi Alexander Payne
Producenter Jim Burke & Alexander Payne
Manus Alexander Payne
Foto Phedon Papamichael
Roller George Clooney, Shailene Woodley, Amara Miller, Nick Krause, Beau Bridges m fl.
USA 2011
Längd 1 tim 55 min
Censur Tillåten från 7 år
Distributör Twentieth Century Fox

När Matt (Clooney) drabbas av ett oväntat slag faller han handlöst in i en situation som han inte behärskar – att plötsligt agera den stabile, närvarande och stöttande fadern. Frun och modern Elizabeth råkar ut för en båtolycka och hamnar i koma. Den ena dottern är bitter på sin mor efter en otrohetshistoria, den andra är tio år och inne i en känslig och svår period i livet. När Matt får reda på affären blir han besatt av att leta upp sin frus älskare. Samtidigt måste han slutföra en försäljning av ett stort stycke mark som hans släkt har ägt i flera årtionden.

Som brukligt hos regissören Alexander Payne så är detta inte bara en fysisk resa utan en inre rannsakan med existentiella spörsmål som drivkraft. Manuset opererar på många nivåer. Det diskuterar mannens roll som fader och ofta icke närvarande familjemedlem. Matt har jobbat hela sitt liv utan att stanna upp för att som klyschan heter ”lukta på rosorna”. Han inser snabbt att han varit ”the back-up parent”, någon som funnits där endast när mamma inte hade tid eller möjlighet. Filmen diskuterar finstilt vad det innebär att vara förälder, men väver också in den mänskliga exploateringen och profithungern. I det här fallet gäller det ett himmelskt vackert område på Hawaii där filmen utspelar sig.

En George Clooney-karaktär av kött och blod är alltid en njutning. De som har svårt att ta denna vackra man på allvar bör se detta omedelbart. Han har aldrig varit lika trovärdig och mångfacetterad.

Alexander Payne ber alltid sina skådespelare att göra sina bästa prestationer någonsin. Han har en förmåga, likt saknade Robert Altman, att krama ur det sista från sina aktörer. Låta dem pendla mellan dråplig komik och dystert allvar inom loppet av sekunder som om det vore det mest självklara i världen. Payne sitter och skruvar, filar, suddar och grubblar på sitt manus tills det strålar av perfektion. Hans penna glöder och blöder, skriver av sig en inneboende panik och har skapat ett av senare års bästa sorgearbeten. Men hans värld är inte nattsvart utan fylld av värme, bisarr humor och gripande konfrontationer.

Kanske att några darlings borde dödas då och då, men samtidigt blir du sällan utsatt för något banalt, ogenomtänkt eller manierat.

Få om någon i karaktärgalleriet saknar brister. Precis när du tror att någon ska falla ner i en sentimental lucka så plockar regissören upp och ruskar om personen igen. Tidlösa och provokativa frågeställningar om ras, identitet, samvete, klass och stolthet dissekeras. Skickligt är bara förnamnet.

Fredrik Söderlund

Advertisements


No Responses Yet to “”The Descendants” – filmrecension för Filmrutan, februari 2012”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: