”Avalon”/Axel Petersén – Artikel för Film & TV, nr. 4/2011

20Feb12

Borgarklassens diskreta charm

Konstnären och filmregissören Axel Petersén har rört sig i societetskretsar sedan barndomen. Sett Båstads respektlösa festsvineri på nära håll i sommar-Sveriges Mecka. Att hans långfilmsdebut ”Avalon” skulle behandla det orena mjölet i överklasspåsen var absolut ingen slump.
Film & Tv hängde med Petersén, huvudrollsinnehavaren Johannes Brost och Carl-Johan De Geer under en eftermiddag på Kungliga Tennishallen i Stockholm för att försöka träda bakom fasaden och ytan hos det översta samhällsskiktet.

”Avalon” utspelar sig i Båstad under de beryktade tennisveckorna i juli. Janne kommer direkt från en period med fotboja efter ett avtjänat fängelsestraff för svartmäkleri. Han har en idé om en sista comeback innan han går vidare. Hans nya klubb Avalon, systern Jackie (spelad av regissören egen faster Léonore Ekstrand) och hans gamla kumpan Klas (Peter Carlberg) ska ge honom det där lyftet, den sista pushen. Givetvis går det snett där ett dråp blir början på en nedåtgående spiral bland obetalda notor, undanröjande av en kropp och borgardekadens. Den fina fasaden krackelerar och paniken tilltar.
Janne är en avdankad 40-talist som enligt regissören själv skrevs med hans egna föräldrars vänner som förlaga. En ofrivillig player på dekis som vantrivs i sin position. Han börjar så sakta inse att han inte är 25 längre. Han vill vidare, bort från kaoset men kan inget annat.

Filmfestivalen i Toronto kallade karaktären ”en moralisk idiot” och var så nöjda att de belönade filmen med debutpriset i september.
– Filmens huvudpersoner verkar i en slags gråzon som gemene man kanske inte ser som kriminell – svartmäkleri och renovering av hus med hjälp av lettiska byggnadsarbetare. Något vi alla tar del av men inte frågar oss hur det gick till. De har alla ansträngt sig för att verka legitima och fått stryka skjortan extra hårt för att smälta in i det tjusiga sammanhang som de så gärna vill vara en del av, säger Petersén.

Johannes Brost gör en strålande tolkning som den misslyckade Janne. Det spelar ingen roll om du känner skådespelaren som den hetsiga filuren, den godtrogna bartendern Joker, överklass-pappan i ”Bröllopsfotografen” eller ”Jönssonligan”-skurk. I ”Avalon” träder han fram som en tragikomisk antihjälte. En John Cassavetes-marinerad figur långt ifrån allt han tidigare gjort.
– Johannes fanns med på inspirationsstadiet redan tidigt i processen. Halvvägs in i manusarbetet blev han Janne. Detta var redan innan ”Bröllopsfotografen” så när den kom tänkte jag ”helvetes skit”, men det var inte mycket att göra. Han är en av få stjärnor vi har i landet som jag inte tycker har gjort ”den där rollen”. Ingen annan skulle kunna spela Janne. Ingen har gestaltningen och utstrålningen som krävs för den här karaktären. Hade det varit en amerikansk produktion så kanske Christopher Walken kunnat göra rollen, fast för 15 år sedan, säger Petersén.

Det pågår en slags klasskamp på två olika plan i ”Avalon”. Känslan är lika bittert obehaglig som i Bo Widerbergs ”Mannen från Mallorca” (1984) där överheten, eller som i ”Avalons” fall överklassen, vinner trots allt.
– Samtidigt finns det också en klasskamp inom karaktärerna där kanske Jannes vän Klas är den som strävar mest efter att vara en del av den fina kretsen. Han jobbar oerhört hårt på sin image som nattklubbsägare men har inte ens fått inträde i den lokala golfklubben. Janne och Jackie föddes å andra sidan in i en klass som gör att de kan ta vissa saker för givet och sedan vara kvar där. Men även de jobbar hårt för att fortfarande vara accepterade, säger Petersén.

Carl-Johan De Geer gör en liten men ack så talande och viktig roll i ”Avalon”. Hans karaktär Leif håller en monolog för döva öron och en hyperstressad Janne.
Replikföljden utgår från Göran Perssons citat att ”Båstad är det nya Almedalen”, en kommentar som fick rubriker i kvällstidningar och kanske sa lite för mycket om hur samtliga riksdagspartier har ändrat politisk riktning de senaste åren och hur Almedalen ses som ett kommersiellt jippo. De Geers Leif småpratar om hur Båstad/Almedalen har blivit. Nu är det ”business and pleasure”. Han menar också att om Olof Palme hade levat skulle han varit där, som en del av tidens melodi. Men det som kanske är mest chockerande är inte vad som sägs utan vem som säger det.
Varför ville du ha Carl-Johan i den här rollen?
– Det har att göra med förändringen om att ha gått från Jante till lifstyle, där en 1968-koloss så fort han öppnar munnen påminner oss om vissa värderingar, säger Petersén. Carl-Johan är en röst som vi är bekanta och nickar instämmande med. När jag skrev monologen som en lägesrapport från Båstad-Sverige 2009 där De Geer står i lammullströja över axlarna och säger dessa saker var tanken att du inte ska reflektera över vad han sa eftersom det är så absurt. Man förväntas nicka instämmande som vanligt utan att reflektera och sedan tänka ”vad fan säger han”. För att sedan svänga om och tänka ”ja, så där är det ju faktiskt”. Carl Johan kändes perfekt för den monologen.
Vem är egentligen Leif-karaktären som du spelar Carl-Johan?

– Han är en i gänget. Dock ingen skurk, utan en entusiast som verkligen tror på entreprenörskapet och klubbarna. Han är absolut ingen hycklare. Jagär en gammal proggare som kommer cyklandes på en 25 år gammal paketcykel. Leif blir snarare framkörd. Den kontrasten var väldigt kul, tycker jag.

På sätt och vis påminner Axel Peterséns och Carl-Johan De Geers vägval lite om varandra. Båda har överklassbakgrund med en internatskoleutbildning i bagaget för att i vuxen ålder gå vidare till konststudier. Båda hade förutsättningarna från början för att sedan gå en mer ”rebellisk” väg. Men frågan är om det är svårare att göra upproret mer äkta för belackarna om du har den bakgrunden?

Axel:
– Jag har aldrig haft problem med min bakgrund, vad den nu än är. Det är klart att jag har haft vissa fördelar och gjort vissa saker som folk från andra samhällsklasser inte kunnat göra eller ens kommit på att göra. Samtidigt upplever jag inte mig själv som någon som gjort en nedåtgående klassresa. Jag är snobb och det är inget jag skäms för. Det finns liksom inget jag kan göra åt det.
De Geer fyller i:
– Som överklass blev jag gravt mobbad i skolan men jag lärde mig att slå tillbaka. På 60-talet var det förkastligt att ha adlig bakgrund som konstnär. Jag antar att min medverkan i den här filmen är en slags revansch mot mobbarna. Jag skulle snarare säga att likheten mellan mig och Axel är att vi är två allvarliga personer med en konstnärlig agenda.

Ett av ”Avalons” största ögonblick utspelar sig på ett dansgolv och bär stora likheter med uppgivenheten och den där uppsluppna, trasiga känslan hos Bill Murray i ”Lost in translation” (2003). Där sjöng Murray karaoke till Roxy Musics ”More than this”. I ”Avalon” sköljer Janne ner några piller med en whisky och går ner för att se hur klubbens dansgolv ser ut. Roxy Music-låten ”Avalon” går i gång och Janne in i en slags drömsekvens/droghaze dansandes med sig själv. Roxy Musics skiva är ett urbant playboy-soundtrack från en tid där 80-talsdekadens samsades med den typ av yuppiekultur som senare glorifierades av Patrick Bateman i ”American Psycho”. Samtidigt är det lätt att läsa in Johannes Brosts eget liv och leverne med Mick Jagger, kokainskandaler, toppar och dalar.

Jag försökte ta mig in i ditt huvud och läsa dina tankar, Johannes. Vad funderar du på i ett sånt tillfälle?
– Jag har ju en relation till hela den här cykeln och eran. Plus att jag känner många av de kända människorna som rörde sig i kretsarna. Jag har träffat de här rockstjärnorna och sett när linjerna kommer fram på bordet så för mig var det inga problem att återvinna det här.

Ett exempel på när en filmkaraktär får ett självbiografiskt skimmer?
– Jag fick ju ta det jag hade i bagaget, helt enkelt.
Axel minns också scenen som en fin upplevelse:
– Det var den mest intima scenen vi gjorde under hela filmen, bara jag, Brost och fotografen och vi bara lät det gå. Johannes fick styra det lite som han ville.

”Avalon” är ännu en i raden av begåvade karaktärsstudier från den nya generationen svenska filmare. Den landar någonstans mellan Jesper Ganslandts psykiskt påfrestande ”Apan” (2009) och den sorgliga dekadensen i Sofia Coppolas filmer. Många namn i det nya svenska filmgardet finns med i ”Avalon”-teamet. Fotografen Måns Månsson är hjärnan bakom ”H:r Landshövding” (2008), producenten Erika Wasserman ligger även bakom ”Man tänker sitt” (2009) och danska klipparen Theis Schmidt som jobbade med ”Snabba cash” (2010).

– Jag träffade Erika på en festival och tog kontakt med henne inför arbetet med min film. Hon har jobbat mycket med Fasad och Falkenberg-gänget och jag gillar verkligen deras grejer. Jag tror absolut att vi alla har en likvärdig syn på mediet med samma referenser och inspirationskällor.

Vilka var dina inspirationskällor när du gjorde ”Avalon”?
– Fotografen Måns och jag tittade på ”Den korrumperade snuten” av Abel Ferrara. Vi ville skapa känslan från den någonstans. John Cassavetes karaktär i sin egen ”Love streams” har något som verkligen tilltalar mig och kanske återkommer lite hos Johannes i ”Avalon”. Även ”Straight time” med Dustin Hoffman var en viktig ”göra rätt för sig”-story där det skiter sig. ”Avalon” är en underdog-tragedi paketerad i champagne.

Axel Petersén
Född i Stockholm 1979. Studier vid Calle Flygares teaterskola, FAMU (Academy of Performing Arts) i Prag 2003-2004 samt Kungliga Konsthögskolan i Stockholm (2005-2010). Han har haft framgångar med konstprojekt och kortfilmer, som bland annat A Good Friend of Mr. World som Guldbaggenominerades 2010. Första långfilmen ”Avalon” har biopremiär den 24 februari och är med i tävlingssektionen på Göteborgs Film Festival 2012. I september förra året blev ”Avalon” den första svenska film som prisats vid Toronto Film Festival där den vann kritikerpriset för bästa debutfilm.

Text: Fredrik Söderlund



No Responses Yet to “”Avalon”/Axel Petersén – Artikel för Film & TV, nr. 4/2011”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: