Jayhawks på Kulturbolaget – konsertrecension för HD, mars 2012

05Mar12

Jayhawks-björnen vaknade till slut

Kulturbolaget, Malmö
Söndag 4 mars
Rock
Betyg: 3

I första hälften av konserten är Jayhawks som en lunkande och trött björn. De ser måttligt roade ut. Att deras oglamorösa approach är lite av deras signum går ingen förbi. Kvintetten skulle kunna tas för ett gäng slitna lärare som extraknäcker som rockstjärnor för att komma ifrån vardagsskriket och kaxiga tonåringar. Det verkar bli ännu en konsert på en alldeles för lång turné. Till och med Gary Louris pliktskyldiga gitarrsolon känns sövande.
Men så efter 45 minuter vaknar björnen från idet. Responsen från en hängiven Skåne-publik ruskar om Minnesota-orkestern. De fylls av vår kärlek och kallar oss Sveriges bästa publik.

Hallå Jayhawks, jag har en idé – varför inte göra som alla andra band och albumturnera med er bästa skiva? I ert fall ”Tomorrow the green grass” från 1995. Samtliga låtar från denna klassiker drar ner överlägset mest applåder. Plus att gruppens leenden automatiskt blir större i takt med sånger som ”Blue”, ”Two hearts”, ”I’d run away” och ”Miss Williams’ guitar”.

När Jayhawks är som bäst smälter de samman powerpop med altcountry. Det ska kännas som om de musikaliska andarna Gram Parsons, Big Star och The Byrds svävar omkring i lokalen. Stämsången mellan Mark Olson (ruskigt lik en mer sober Richard Burton) och Louris sitter fortfarande som honungen i teet. Samtidigt är tre midtempospår på raken ingen bra livedramaturgi.

Förra årets comeback ”Mockingbird time” var kanske inte så lysande som alla hade hoppats på. Melodierna från förr saknades och steget framåt uteblev.

Det hade varit kul att höra mer från tiden då Olson inte var en medlem av bandet. Den popigare och inte lika traditionsbundna sidan hos Louris hade behövts för att dra upp några av gräsrötterna och få konserten att andas fräschare luft.

Sömniga nummer avlöses av klassiker som ”Waiting for the sun”. Funk- och gospelcovers är kanske oväntat men inte särskilt inspirerande. Som helhet är kvällen lika älskvärd som krokig, och jag antar att det också sammanfattar bandet ganska bra. Precis som det ska vara.

Fredrik Söderlund



No Responses Yet to “Jayhawks på Kulturbolaget – konsertrecension för HD, mars 2012”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: