”The Artist” – filmrecension för BT

09Mar12

En förstummande hyllning till filmen

Drama
Regi: Michel Hazanavicius
Med: Jean Dujardin, Bérénice Bejo, John Goodman, Penelope Ann Miller m fl.
Betyg: * * * *

Att säga att The Artist är en av vårens mest emotsedda och hypade filmer är ett understatement. Lever den upp till förväntningarna? Både ja och nej.

Singin’ in the rain (1952) beskrev övergången mellan stumfilm till ljudfilm på ett bitvis hejdlöst roligt vis. Mästerverket Sunset boulevard (1950) skildrade en före detta stumfilmaktris undangömda liv. Redan sönderkramade och prisbelönta The Artist skildrar en annan sida av myntet.

Många stora skådespelare fick se sina karriärer gå i spillror när stumfilmen gick över till ljud. Buster Keaton, Douglas Fairbanks, Louise Brooks och kanske framför allt latin lovern Rudolph Valentino (som huvudrollen i The Artist delvis baseras på) är bara några exempel på öden som inte klarade av tidens melodi. Antingen var rösten för gäll, eller så hade de en olycklig brytning eller så vägrade de helt enkelt att ta det nödvändiga steget.

Passande nog börjar The Artist 1927, samma år som ljudfilmens genombrott The Jazz singer hade premiär. Stumfilmen sjunger verkligen på sista valsen. Hollywood måste ha något nytt. Varför inte testa med att låta skådisarna prata och automatiskt skippa övertydliga gester och stora textblock?

Framgångsrika George Valentin står på toppen av sin karriär, men ljudfilmens intåg blir hans nedåtgående spiral. Han vänder förändringen ryggen och samtidigt som han ser nykomlingen Peppy Miller bli en stjärna bleknar hans egen. Han blir förpassad till glömskans mörka hörn. Det var han som upptäckte Peppy men det är George som faller medan hennes namn klättrar högre och högre i storfilmernas förtexter.

Det kan tyckas vara ett kommersiellt självmord att göra en stumfilm 2011. Men The Artist använder klokt brytpunkten som en lek med mediet. Handlingen är egentligen ganska banal och trots att den estetiska inramningen är rysligt snygg så haltar filmen något på grund av sin självmedvetenhet. Ibland är steget till kitsch inte långt borta. Storyn tränger inte ner på djupet och skulle behöva en extra dos svärta emellanåt.

Men förtjänsterna överskuggar ändå de knappa bristerna. Både Jean Dujardin och Berendice Bejo storspelar i huvudrollerna. De förflyttar oss stilfullt till en epok som förhoppningsvis får betydligt fler intresserade av att gräva vidare i drömfabrikens begynnelse. The Artist är mumma för både ögon och öron. Romantiken, nostalgin och den vackra lekfullheten sprudlar. Filmen ska definitivt ses. Om än med lite nedtonade förväntningar.

Fredrik Söderlund

Advertisements


No Responses Yet to “”The Artist” – filmrecension för BT”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: