Deportees – konsertrecension för HD

13Maj12

Deportees
The Tivoli, Helsingborg
Lördag 12 maj
Pop
Betyg: 4

Ett av Sveriges mest hyllade band och ett halvfullt The Tivoli. Det är synd och skam för Deportees är även ett av landets bästa liveakter när de är på humör. Det stod klarare än någonsin denna lördagskväll.
Ska jag vara helt ärlig så har de aldrig riktigt fångat min uppmärksamhet på skiva så mycket som de kanske borde. Ett lite för duktigt filter har alltid legat över musiken och hindrat den från att blomma ut på allvar.
De har aldrig stått på denna lilla Helsingborgs-scen som de kallar ”en institution i rock-Sverige” tidigare trots fyra album. De är suveräna och höjer sig två plan när de träder utanför vardagsrummet. Precis som det ska vara.
Med tanke på att alla i gruppen spelade i Umeå-hardcoreband och var veganer på 90-talet är det en smärre revolution att Deportees låter som de gör idag. En slags vidsträckt passionerad pop med både soul- och folkutflykter inslungat. Soundet är smittsamt stort utan att bli Coldplay, euforiskt utan att vara glättigt, rörande utan att vara sentimental. De framkallar känslan av ett vemodigt lyckorus.

Texterna har också en agenda. Det kan vara att vänta på något stort, vare sig det är rymdvarelser eller en ny Karl Marx, som i finstämda ”When they come”. I ”Medicate it right” ber lyriken om att de i världen som sitter på de största pengabergen borde lätta på plånboken och jämna ut de extrema klyftorna.
Peder Stenberg sjunger sina små världsprofetior med samma starka inlevelse som trummisen Thomas Hedlund styr takterna som bandets hjärtslag.
Ibland påminner Stenberg stark om en av mina favoritsångare – Talk Talks Mark Hollis, samtidigt som musiken svänger någonstans mellan The Waterboys, Curtis Mayfield och New Order. Men mest av allt är Deportees sig själva. En kvartett som arbetat upp sitt eget momentum under en tioårsperiod där varje skiva är ett tassande steg närmare en svensk klassiker. När The Housemartins-aktiga popgospelhymnen ”A heart like yours in a time like this” försiktigt klingar ut som sista nummer vet du att du bevittnat något stort. Västerbottens bästa popsters fortsätter sitt evangelium till nästa gång.

Fredrik Söderlund



No Responses Yet to “Deportees – konsertrecension för HD”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: