The Hives & Soundtrack of our lives på Malmöfestivalen – recension för HD

23Aug12

 The Hives & The Soundtrack of our Lives
Malmöfestivalen
Onsdag den 22 augusti
Rock

The Hives och TSOOL är två sidor av samma rockmynt. Men där Fagersta-figurerna har gjort en låt in absurdum har kolossen från Göteborg visat en imponerande variation. TSOOL har alltid haft förmågan att låta som ett coverband som gör låtar vi aldrig hört.
Detta är TSOOL:s avskedsturné efter en 17-årig karriär. Första hälften av konserten är trött och sliten som en gammal björn. Ebbot ser lite ut som en oklippt, sömndrucken tomte i sin pliktrogna kaftan. Hans mellansnack är som vanligt lika roliga som kryptiska. Spridda regnskurar faller över publiken. Symboliken är träffande med tanke på att TSOOL är fantastiska i spridda skurar, men lika ofta står och trampar grumligt retrovatten.
Men det tar sig. När bandets bästa låtar som ”Sister surround”, ”Mantra slider” och ”Nevermore” lägger sig som en psykedelisk matta över stortorget och Ebbot ylar ikapp till blåsten står det klart att vi förmodligen inte kommer få se ett svenskt rockband med samma dignitet på väldigt länge.

The Hives-skämtet är inte lika kul längre. Hur kommer det sig att gruppen fortfarande inte fått en egen serietidning? De börjar mer och mer bli som tecknade karikatyrkaraktärer.
Howlin’ Pelles sätt att ta över en scen, elda upp en publik och presentera en show har alltid varit roligare än vad låtarna är bra. Underhållningsvärdet överskuggar en stillastående musikalisk utveckling.
Med hjälp av AC/DC-dramaturgi har ett riff dragits ut på i all oändlighet. Jag tröttnar ganska snabbt på bandets epilepsi-rock och står snarare och väntar på mellansnacket som knyter ihop låtarna.

Roligaste inslaget är en utklädd tjuv på scenen som håller ordning på bandets sladdar och spelar tamburin. Denna bitska detalj är en hälsning till en långdragen förskingringshistoria mellan Malmö-studion Tambourine och bandet. Humorn har The Hives definitivt i behåll.
Rockfesten är total och paketerad med lagom spontan skärpa. Jag hoppas bara att musiken någon gång ska stanna kvar i hjärtat längre än tre minuter. Möjligen i en annan The Hives-galax långt, långt borta.

Fredrik Söderlund



No Responses Yet to “The Hives & Soundtrack of our lives på Malmöfestivalen – recension för HD”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: