Jack White i Köpenhamn – recension för HD

11Sep12

Jack White
Falconersalen, Köpenhamn
Måndag 10 september
Rock

Vissa kallar honom geni, andra en överskattad Marc Bolan-kopia. Jag skulle nog säga att han befinner sig någonstans i gränslandet mellan att vara evigt fast i nostalgins bojor och en slags rocksuperhjälte som lyckas ingjuta nytt liv i riff vi redan känner igen men vägrar tröttna på. Jack White gjorde slut på sitt tioåriga White Stripes förra året, skrev ihop ett skilsmässoalbum och gav sig ut på vägarna. Ett slutsålt Falconersalen i Köpenhamn sväljer allt med hull och hår.
Siluetterna tornar upp sig på backdropen i första låten. När det vita skenet slår mot scenen ser White ut som en vålnad, som Brandon Lee i ”The Crow” eller Edward Scissorhands men med en gitarryxa i famnen istället för saxhänder.
Det fem man starka kompbandet verkar vilja banka djävulen ur instrumenten. Alla är klädda i svarta kostymer och hattar och påminner mer om en rock n roll-orkester från sena 50-talet. Logiskt med tanke på att det är artistens favoritperiod i musikhistorien.

Kvällen är rysligt ojämn. Det blir lätt så när allt ska med. White går bort sig en hel del bland otaliga rockklyschor och många låtar är mycket oväsen för ingenting. Skrål och vrål utan närmare finess. Grötigt bröl och gitarrgnidande. Och plötsligt bryter han av allt med att sätta sig bakom pianot och leka jazzbandledare för att i nästa stund göra en rockabilly-version av ”Hotel Yorba”.
White skruvar sönder sina mest uppenbara inspirationskällor som Led Zeppelin, Mississippi-bluesen, punken och Motown-soulen för att lufta retrogarderoben där trumhinnetortyr varvas med honky tonk.

Det är som bäst när White är som mest rak och litar på en avskalad och primal instinkt. Som i The Raconteurs-låten ”Steady, as she goes”, ”Blue orchid” och solosingeln ”Sixteen saltines”.
Det råder heller aldrig någon tvekan om att Detroit-mannen är en stor begåvning – en bländande gitarrist, showman och arrangör. Han är en fascinerande artist som helt enkelt blandar lika mycket som han ger.

Fredrik Söderlund



No Responses Yet to “Jack White i Köpenhamn – recension för HD”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: