Band of Horses: ”Mirage Rock” – skivrecension för BT

19Sep12

Band of Horses saknar attacken från förr

Artist: Band of Horses
Album: ”Mirage rock”
Bolag: ”Columbia/Sony”
Genre: Rock
Betyg: 3

Det är såklart trist att behöva dra upp den gamla klyschan att en övergång till ett storbolag oftast smetar ut ett bands musik. Men i Band of Horses fall stämmer faktumet. Plötsligt börjar dollartecken skymma för ögonen och det otvunget spontana verkar borta med vinden.
Från Sub Pop till Columbia och bandet gick från att vara altcountryrockens Built to Spill till att bli ett skäggigare Coldplay, fast med tre backar outlaw-country från 70-talet istället för tre backar U2-bootlegs. Det är en oroväckande (under)utveckling. BOH har redan blivit för trygga i sitt sound till skillnad från exempelvis Bon Iver och Fleet Foxes som dök upp ungefär samtidigt.

BOH har visserligen aldrig varit ett spikrakt albumband, men de har samtidigt aldrig känts så middle of the road-artade som på ”Mirage rock”. Låtar som ”Electric music”, ”How to live” och ”Long vows” bara är. Mediokra transportsträckor utan fast destination. Så kommer plötsligt ett spår som ”Feud” som minner om det hungrigare och spetsigare bandet från förr.
Skivans stora ballad är tveklöst ”Slow cruel hands of time”. Det hörs efter bara 20 sekunder. Den där vackra lilla melodin, vemodet i Ben Bridwells röst och den snygga låttiteln. Men enstaka pärlor räcker inte för att hålla upp det här skeppet.

Det verkar inte vara någon idé att försöka tolka vad sångarens texter handlar om. De är smått förvirrande och mest impulsiva lager staplade på varandra. Man tror sig veta att en låt handlar om hans brustna hjärta när en rad om kor och boskap smyger sig på. Bridwell har erkänt någonstans att texterna bara dyker upp i huvudet och att han knappt kommer ihåg vad de handlar om efteråt. Mystik i all ära (Hej, Michael Stipe), men Bridwell lyckas ofta ta bort den känslomässiga udden med ett malplacerat infall.

Den stora frågan är om BOH har fastnat med inspirationsskäggen i brevlådan? Sedan andra och bästa albumet ”Cease to begin” har stinget och attacken saknats. Det har blivit mer midtempo och allmänt sömnigare. ”Mirage rock” är bandets svagaste skiva hittills. Bridwell pressar inte stämbanden och nerverna lika hårt längre. Hans trygga familjeliv i South Carolina har kanske slipat av de vassaste hörnen. Det puttrar liksom på som en rostig Mustang istället för att accelerera som en Corvette.

BOH skulle kunna vara den perfekta mixen mellan America och The Replacements, men blir istället en andrahandssortering av Crosby, Stills, Nash & Young på fjärde fullängdaren. Albumet är egentligen inte dåligt, bara så enerverande anonymt. Betyget tre hänger på en väldigt skör tråd.

Fredrik Söderlund



No Responses Yet to “Band of Horses: ”Mirage Rock” – skivrecension för BT”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: