”Bitchkram” – filmrecension för Filmrutan

18Okt12

Bitchkram

Regi Andreas Öhman
Producent Bonnie Skoog Feeney
Manus Andreas Öhman & Jonathan Sjöberg
Foto Niklas Johansson
Roller Linda Molin, Fanny Ketter, Mathilda von Essen, Adam Lundgren, Antoni Norén Almén m fl.
Sverige 2012
Längd 1 tim 42 min
Distributör AB Svensk Filmindustri

Första halvan av det svenska filmåret såg oroväckande skral ut. Nu börjar det ordna upp sig. I höst har vi redan fått se pärlor som Searching for Sugar Man, Palme, Äta sova dö, Pojktanten och nu Bitchkram – Andreas Öhmans andra långfilm efter lovande ”I rymden finns inga känslor” (2010).

Kristin antingen hatar eller älskar allt, det finns inget utrymme för mellanting. Hon har en lista på 1000 grejer hon ska göra innan hon dör. En av dessa är att åka till New York och hitta sig själv. Förhållandet med storasystern är också av klassiskt älska/hata -snitt. Hon får in en fot på lokaltidningen som går med på att publicera hennes krönikor likt en svensk Carrie Bradshaw i Sex and the City. Givetvis missar Kristin flyget, men måste fortfarande motbevisa alla att hon skulle vara misslyckad. Vägen leder till landsbygden där hon gömmer sig hos nyvunna bekantskapen Andrea. Här diktar hon ihop texter om sina drömmars stad samtidigt som en mörk tragedi präglar Andrea och hennes syskon på lantstället. Filmens kanske roligaste scen är när Kristin skypar med systern och har lyckats återskapa ett eget tillfälligt Starbucks i en lada med inspelade trafikljud. Men någon gång måste ju lögnen avslöjas…eller?
Linda Molin övertygade senast i Apflickorna och fortsätter imponera även här. Hon ingjuter Kristin med precis rätt dos energi, tvivel, framåtanda och humor. Porträttet skaver aldrig utan känns hela tiden piggt, trovärdigt och kul.

Det är klokt av manusförfattarna Öhman och Jonathan Sjöberg att delvis låta en film handla om en stad utan att ens behöva åka dit. Det är också talande för hur stor influens en metropol som New York har och alltid har haft. Vi känner staden väl utan att ens ha varit där – koderna, dofterna, kaoset och urbaniteten har vi matats med i våra liv från dag ett. Själv har jag aldrig varit i NY rent fysiskt, samtidigt som det känns så med hjälp av den populärkulturella bubbla som man levt med från staden i hela sitt liv.

Bitchkram handlar också mycket om fantasi och hur lätt du faktiskt kan komma undan med en ganska stor grad av yrkesfusk. Det är lätt att se Kristins spratt som en kritik av kvällstidningars ytlighet och törst efter snabb, effektiv sensationalism. Samtidigt är filmen en skamlöst underhållande och inspirerande ungdomssaga om att våga satsa och vinna.

Fredrik Söderlund

Annonser


No Responses Yet to “”Bitchkram” – filmrecension för Filmrutan”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: