Vilken och varför blir den Sveriges Oscarskandidat? – artikel för Film & TV nr. 3/2012

23Okt12

Årets svenska Oscarsbidrag blev Lasse Hallströms Hypnotisören. Ett tryggt, föga överraskande och lite väl uppenbart val kan tyckas. Varför inte Play, Avalon, Katinkas Kalas eller Äta Sova Dö?
Pia Lundberg på SFI leder den elva personer starka kommittén som bestämmer vem som ska försvara Sveriges färger i februari nästa år. Vi ringde upp och försökte bena ut vad det är som egentligen krävs för att bli Oscarskandidat.

Alla svenska filmer som har premiär mellan den 1 oktober förra året och 30 september i år har en chans att vara med i Oscars-racet. Eftersom den svenska lilla nutidspärlan Äta Sova Dö missade gallringen med en vecka får den alltså vänta till nästa år.
Det finns ett enormt regelverk från Oscars-håll när det gäller vilka filmer som får vara med, även efter filmen blivit vald. Det gäller för kommittén att lusläsa så att filmen inte diskvalificeras. Reglerna är rigorösa. Filmen ska bland annat ha haft svensk biopremiär.
– Det är väldigt ovanligt att filmen inte har haft premiär när kommittén har sitt beslutsmöte, vilket skedde i år. Hypnotisören var den sista film vi såg i kommittén och vi kom sent fram till att det skulle bli den som fick tävla, säger Pia Lundberg.

En film som på pappret känns gjuten som en Oscarskandidat är Simon & ekarna. Den bockar liksom av alla boxar på checklistan – krigsdrama, utspelar sig i dåtid, behandlar nazismen med en judisk pojke i huvudrollen och familjevärderingar. Dessutom är det en film som har setts av en stor biopublik.
– Den var givetvis uppe för diskussion och många journalister förhandstippade den. Men jag vill inte diskutera specifika titlar om varför eller inte de blev valda. Helt enkelt av respekt för de filmerna, säger Pia.

Pia Lundberg på Svenska Filminstitutet

Detaljdiskussionen om vilken film och varför som får representera Sverige är inte offentlig och sker bakom lyckta dörrar. Kommittén är utsedd av olika branschföreningar och består av bland annat av medlemmar ur guldbaggejuryn, regissörsförbundet, producenter, filmfotografer och klippare. Det är tredje året som Pia ingår i jurygruppen.
– En väldigt bra diskussion som vi har haft, men som vi fortfarande inte riktigt har hittat en lösning på, är den eviga dragkampen mellan hjärta och en sorts ”taktik”. Ska man ta den film som träffar mest i maggropen eller ta hänsyn till vilka som brukar ta sig fram till nomineringar i Oscarssammanhang?
– Vi har inte sagt att vi gör si eller så utan bara pratat om den aspekten. Det är stor skillnad om man jämför med till exempel en festivaljury där valen är mer självklara och mer personligt präglade.
Det verkar vara lite som ett tveeggat svärd att välja ut film just i Oscars-sammanhang?
– Det är väldigt viktigt att lyfta fram nya intressanta svenska filmare och personligen vurmar jag enormt för nya talanger. Däremot är det viktigt att se i vilka sammanhang dessa kan lyftas fram på bästa sätt, säger Pia.
På Filminstitutets utlandsavdelning, där Pia arbetar till vardags, ägnar hon merparten av sin tid att hitta rätt sammanhang för de mer konstnärliga svenska filmerna.
– Målet är att de ska väljas ut till de mest prestigefulla festivalerna, som Cannes, Berlin, Venedig och Toronto. Däremot gör det sällan dessa filmer rättvisa att skicka dem till Oscarsakademin. Vi har försökt, och de har bara kommit bort i den stora mängden filmer som anmäls till kategorin Best Foreign Language Film. – Akademimedlemmar, publicister och andra som är proffs på området har flera gånger ställt sig ganska frågande till Sveriges val av film. ”Det här är en utmärkt film för Cannes, men helt fel för Oscars”, har de sagt.

Utlandsavdelningen på SFI jobbar inte med samtliga svenska filmer utan deras främsta uppgift är att bedöma och göra ett urval kring filmernas internationella potential. Oscarskommittén ser alla filmer som är valbara.
– Vi jobbar på olika sätt. Det finns de filmer som vi direkt ser kan gå bra på festivaler medan vi tror att vissa kan passa bäst på nischade genrefilmfestivaler och komma ut den vägen. Vissa filmer är dessutom enbart lämpade för den lokala marknaden. Producenter är väl medvetna om detta och det gäller oftast inhemska breda komedier. De är svåra att få ut i världen. Jag generaliserar kanske häftigt nu men humor är svårt att exportera om det inte är amerikanskt eller brittiskt. Alla länder har sin syn på vad som är roligt, säger Pia.
Det finns aspekter som kommittén tar hänsyn till. Hur filmen har gått på hemmaplan, om det har varit någon utlandsbuzz eller om det är en publikfilm.
– Eftersom jag även är chef för utlandsavdelningen på filminstitutet så frågar många i kommittén mig hur filmen gått i andra länder. Vi har även diskuterat hur akademien ser ut i USA. Medelåldern är väldigt hög och majoriteten är män. Det är klara fakta som går att konstatera och som har i åtanke.

För några år sedan ändrades reglerna eftersom Oscarsakademien ansågs vara för förutsägbara i sina nomineringsval. De blev kritiserade för vara för slätstrukna. Därför tillsattes en liten specialkommitté inom Akademien som fick direktkvalificera några filmer till en Oscars-shortlist. Här kan mindre filmer som kommer in lite från ett sidohåll få en chans.
– För ett litet land som Sverige som har så pass mycket bra film så är en sån kommittélösning absolut intressant. Ett klassiskt exempel är väl Dogtooth. Det var ett överraskande val och den hade aldrig kommit med om det inte vore för specialjuryn. Men här krävs såklart också en hel del för att ta sig igenom. Oftast är det filmer som gått bra på de stora filmfestivalerna i Europa, säger Pia.
– Det låter krasst men vi lägger 250 000 kronor som stöd på filmen som blir Sveriges bidrag. Det är också någonting vi har haft uppe i kommittén. Det är skattebetalarnas pengar och en aspekt som vi också ska tänka in. Det är alltså inte bara att välja en film som vi inte tror ska göra väsen av sig.

Nytt för i år är att Svenska Filminstitutet även lägger separata pengar på två dokumentärer. Både Searching for sugar man och Big Boys gone bananas har alltså chans att ta sin in i bästa dokumentär-kategorin.
– Både Sugarman och Big boys gone bananas har fått stor uppmärksamhet. De har pratats ute i världen om att det är två filmer som både tematiskt och filmmässigt skulle kunna kvalificera sig som bästa dokumentär. Sugarman är inte valbar i foreign language-kategorin efter som den är på engelska. Big boys är ett gränsfall och vi har inte gjort någon uträkning på om det är tillräckligt många procent som är på svenska för att den skulle kunna väljas, säger Pia.

Satsningen började med att filminstitutet tyckte att svensk kortfilm stod sig väldigt starkt med stora festivalframgångar utomlands.
– Om man tittar internationellt så är vi ett av ganska få länder som har ett rejält statligt stöd för produktion av kortfilm. Det var vi stolta över och beslutade att lägga mer pengar på att göra några kortfilmer per år som var kvalificerbara för bästa kortfilm i Oscarsammanhang. Det har varit spännande och vi har fått upp filmer på deras shortlist som dessutom fått nomineringar. Väldigt kul att slå det slaget för svensk kortfilm.
Och nu satsar ni även på dokumentärer?
– Vi ville testa för vi är duktiga på både kort- och dokumentärfilmer. När bästa utländska film ska nomineras får vi bara skicka en, men med dokumentärer finns ingen begränsning.

Text: Fredrik Söderlund                                          



No Responses Yet to “Vilken och varför blir den Sveriges Oscarskandidat? – artikel för Film & TV nr. 3/2012”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: