Amanda Jenssen: ”Hymns for the haunted” – skivrecension för Borås Tidning

14Nov12

Amanda Jenssen
Album: Hymns for the haunted
Bolag: Universal
Genre: Pop
Betyg: * * *

Nej, jag tänker inte inleda den här recensionen med det trötta konstaterandet att Amanda Jenssen är en särling med ett egensinnigt uttryck som lyckats tvätta bort Idol-stämpeln helt och hållet. Oops, nu gjorde jag det ändå…
Skämt åsido så är det ju ett faktum som inte går att bortse ifrån. Och detta säger jag i ärligaste välvilja.

Den här gången verkar skånskan ha tänkt en del på sina inre demoner. Titeln ”Hymns for the haunted”, första låten ”Ghost”, textrader som ”monsters never sleep” och ett skivsläpp strax efter Halloween-hysterin. Amanda drar ut sina spöken ur garderoben. Det gäller inte bara gamla döda jazzsångerskor. Jenssen har sagt att skivan handlar om hjärnspöken och om relationer och hur de fortsätter att hemsöka henne. Fin tanke – konceptskivor är alltid kul att ta sig in i.

På tredje skivan är inspirationen från av den nya brittiska soulvågen med sångerskor som Adele, Amy Winehouse (R.I.P.), Duffy och Jessie Ware tydligare än någonsin. Lunda-tjejen verkar också ha studerat voodoo-flirtaren Screamin’ Jay Hawkins (”I put a spell on you”) på nära håll – det är en hel del galopperande trummor och djungelvrål.

Jenssen fortsätter att samarbeta med före detta Wannadies-mannen Pär Wiksten och återigen påminns jag om att en återförening av Skellefteås 90-talsstoltheter skulle kittla mina popöron. Den här gången är Björn Yttling också med som producent och han är alltid ett intressant element i min bok. Tyvärr lämnar han inte lika mycket avtryck som hos Lykke Li, Anna Ternheim eller egna bandet Peter, Björn & John. Jag skulle gärna höra mer djärva instrumentlösningar och mer av hans storslaget ekande ljudbild.
Två låtar står ut över resten. Höjdarspåret ”Thunderful Jolene” är en slags respons och hälsning till Dolly Partons klassiker. En hes och intensiv skildring om det brustna hjärtat som aldrig verkar läka. En dimmig storstad smyger också in stämningsfullt i texten. ”Volcano swing” är mäktigast av allt med fylligt mässande körer i refrängen.

Som alltid hos Jenssen så saknar jag den där slutgiltiga svärtan som gör att musiken stannar kvar som ett brännmärke på huden. Allt svänger och blickar bakåt med nostalgiska blinkningar. Hennes universum kretsar kring 60-tal, prickiga kjolar och dancecraze. All ära i detta, men för att nå upp i ovan nämnda tjejers klass krävs mer djup. Ett tips till Amanda från mig – dyk in och absorbera varje sekund av Scott Walkers fyra första soloskivor till nästa album. Ok?

Fredrik Söderlund

Advertisements


No Responses Yet to “Amanda Jenssen: ”Hymns for the haunted” – skivrecension för Borås Tidning”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: