Alicia Keys: ”Girl on fire” – skivrecension för BT

28Nov12

Alicia Keys
Album: Girl on Fire
Bolag: RCA/Sony
Genre: Soul
Betyg: * * *

Alicia Keys var 20 år när debuten Song in A Minor släpptes. Hon tog steget direkt från musikskolan och in på världens topplistor med Fallin’. Sedan dess har hitsen fortsatt att komma. Keys har dessutom blivit en slags feministikon med låtar som Superwoman och för att hon har vägrat skaka lite mer på rumpan och klätt av sig bara för att storbolaget tycker det. Till och med en surpuppa som Bob Dylan lär ha sagt ”There’s nothing about that girl I don’t like.” Tolka det som man vill, Keys har haft en otvivelaktig sprängkraft de senaste tio åren.

Girl on Fire är första skivan på tre år och har både Jamie Smith från The Xx och Dr Dre ombord. Keys eget pianospel är fortfarande i centrum. Vi känner igen upplägget – de där låtarna från ett högljutt New York, halvvägs in i kyrkan. Där gospeln blandas med streetsmart syndighet.

Ett signum genom åren har blivit Keys piano backat av bombastiska trummor, kanske en ambition att försöka göra R. Kelly gul av avund. Det lyckas oftast. Framför allt i besvärjelseavslutningen 101 och i titellåten. På en av albumtopparna When it’s all over stapplar trummorna direkt ut från en Miles Davis-session anno sent 60-tal och dåvarande hovtrummisen Tony Williams.

I vanlig ordning ska det krämas in så mycket som en cd-skiva håller för. Och effekten är som alltid att 3-4 låtar är irriterande överflödiga. Låtar som lite tar udden av de som faktiskt är riktigt bra. I förlängningen också de som gör att betyget oftast stannar på en trea. Även fast Keys känns bättre än på länge så blir den extra osten för mycket flottyr.

Jag önskar ofta att en talang som Alicia Keys ska skriva om kartan för modern soul mer än vad hon verkar våga eller vilja. Det finns liksom ett grundfundament som hon inte vill rucka på för mycket. Det är möjligt att hon fortfarande har musikläraren från Professional Performing Arts Schools hyttande finger i medvetandet för mycket. Hon vill inte riktigt förråda de där högburna huvudena på akademin. Keys vill leverera bra, solida, uppriktiga versioner av storstadsoul. På de villkoren är femte albumet visserligen ett av hennes bästa. Men någonting måste fuckas upp först för att sedan återgå till rötterna igen med rent samvete. Keys borde ta det där steget som gör att de mest givna genrebeskrivningarna inte räcker. Kanske dags att söka upp telefonnumret till M.I.A. Nicki Minaj räcker inte den här gången.

Fredrik Söderlund



No Responses Yet to “Alicia Keys: ”Girl on fire” – skivrecension för BT”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: