”Dom över död man” – filmrecension för BT

07Dec12

Dom över död man

En av Sveriges viktigaste rebeller

Dom över död man
Regi: Jan Troell
Med: Jesper Christensen, Pernilla August, Ulla Skoog, Björn Granath, Lia Boysen m fl.
Drama
Betyg: * * * *

Torgny Segerstedt är en av den svenska 1900-talshistoriens största rebeller. En tidningsman som aldrig svek sina ideal och idéer. Genom att skriva kritiska texter mot den växande nazistregimen på 30-talet blev han Sveriges mest impopulära man. Inte bara av Göring och Tyskland utan även för de krälande svenskar som vände kappan efter vinden och ställde landet i neutralläge. Till en början hade Segerstedt hela redaktionen på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning med sig. I takt med att judeutrotningen förvärrades, nazisterna fick mer makt och ryssarna blev deras allierade växte också motståndet mot landsförrädaren Segerstedt. Per Albin Hansson, utrikesminister Christian Günther och kung Gustaf V – alla försökte de spilla ut bläcket till hans sylvassa penna. Han hotades till döds och blev lovad skulden om Sverige drogs in i 2:a världskriget.

Att Segerstedt däremot svek människorna runt omkring honom är en parallell verklighet som Jan Troell också skildrar med kristallklar skärpa. Det går faktiskt att se Dom över död man (från en rad ur dikten Den Höges sång) som ett strålande och aningen mindre svartsynt syskonverk till Troells Hamsun (1995). Många likheter och tidsenliga, känslomässiga teman går igen hos både den norske författaren och tidningsmannen. Med den viktiga skillnaden att Hamsun anklagades för nazistsympatier och Segerstedt stångades blodig för sitt Hitler-hat.

Segerstedts (magiskt spelad av danske Jesper Christensen) inre eld brinner för jobbet och åsikterna. Hemma i hushållet är stämningen frostig. Han försummar både barnen och frun (lika suveränt spelad av Ulla Skoog). Däremot går hans kärlek till sina kära hundar och älskarinnan Maja. Allt medan spöksynerna på hans bortgångna mor hemsöker honom och påminner om hans inre mörker.

Troell tar nästan alltid tempen på det förflutna för att se nutiden i ett klarare ljus. Givetvis kommer senaste filmen som ett moraliskt brev på posten i dessa SD-tider och intoleransen som råder ute i Europa. Och jag blir nästan gråtfärdig när jag ser att mänsklighetens idioti håller i sig och dessutom förvärras, när en politik med en otydlig agenda smetas ut och går på kryckor. Svagheter som i förlängningen gör att folk missnöjes-röstar på en ideologi baserad på rashat.

Filmen börjar och slutar med hypervackra kameraåkningar på en flod i rörelse. En bildterminologi som minner om Andrej Tarkovskijs symbolik med vatten som själarenande källa.
Troell är så nära vi kan komma en svensk Stanley Kubrick. Hans känslighet och hantverksskicklighet pyr i varje scen och ljusstrimma. Det finns en obehaglig spänning i bilderna, dialogen och klippet. En täthet som växlar mellan det klaustrofobiska och frisläppta. Skåningen har dessutom säkert tittat två eller fler gånger på Michael Hanekes stilistiska syster Det vita bandet.
Dom över död man är filmkonst i sin mest gnistrande skepnad.

Fredrik Söderlund

Advertisements


No Responses Yet to “”Dom över död man” – filmrecension för BT”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: