New Order – ”Lost Sirens” – skivrecension för BT

23Jan13

neworder-sirens

New Order
Album: Lost Sirens
Bolag: Warner
Genre: Pop
Betyg: * * *

”Hurra!”, är min spontana reaktion när första spåret klingat ut. Lost Sirens börjar så bra att lyckan är svårbeskriven. I’ll Stay With You på New Orders nygamla skiva är den bästa låt de gjort på 20 år. Vad som följer är dock lite mer vad man kan förvänta sig.

Nu är alltså det här ingen ny skiva utan sju spår som blev över (plus originalmixen av Hellbent) när senaste Waiting For The Siren’s Call (2005) spelades in. Sorgligt i sammanhanget är väl att det med största sannolikhet är det sista vi hör från New Order i originaluppsättning. Tanken var att det skulle bli ännu ett album, men när baskuggen Peter Hook lämnade bandet 2006, och en småbitter fejd mellan medlemmarna tog form, fanns inte mycket återvändo. Men vem vet, de övriga tre turnerar fortfarande. Problemet är att Hooks specifika bassolon och patenterade sound alltid har varit bandets andra viktiga stomme. När Bernard Sumners ofta omistliga popbegåvning har svikit så har Hook-basen alltid funnits där som en stöttepelare och tajt broderskap.

Att förvänta sig att New Order ska följa med och anamma danstreder på samma genialiska vis som för 25 år sedan är såklart för mycket begärt. Å andra sidan gjorde bandet minst fyra av 80-talets bästa popalbum. Dessa går alltid att komma tillbaka till. Jag kräver ingen True Faith, The Perfect kiss eller ens Crystal för den delen. Lost Sirens ska väl främst ses som ett avsked till Hook, trots att hans bas ligger misstänkt långt bak i ljudmixen. Som ett resultat av bråket möjligen?

Smolket som framför allt drar ner Lost Sirens är rocktendensen, när Sumner vill leka Oasis. New Order har haft en jobbig böjelse för bredbent ölhävarmusik på de tre senaste albumen, minns bland annat hiskeliga Rock the Shack från Get Ready. När den infinner sig blir det bara tröttsamt och deprimerande. Som tur är har Sumner inte glömt sin flinka känsla för melodier och poplåtar med driv. Trippeln med nämnda fantastiska öppningsspåret, Californian Grass och Shake it Up stillar det nostalgiska begäret. Åtminstone tillfälligt.

I år fyller bandets första klassiker Power, Corruption & Lies 30 år, och då även en av världens viktigaste och bästa singlar Blue Monday. Eftersom jag alltid återvänder till New Orders glimrande 80-tal är det hög tid för alla som inte gjort det att börja bums. Om inte så bara för att påminnas om att Manchester-kvartetten var ett av decenniets mest konsekventa och nytänkande band.

Fredrik Söderlund

Annonser


No Responses Yet to “New Order – ”Lost Sirens” – skivrecension för BT”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: