Shout Out Louds: ”Optica” – skivrecension för BT

27Feb13

optica-22301138-frntl

Shout Out Louds
Album: Optica
Bolag: Epic/Sony
Genre: Pop
Betyg: * *
*

Shout Out Louds är definitivt en produkt av sin egen generation. De har aldrig låtit så präglade av det slickare 80-talet än på fjärde fullängdaren. På gott och ont. Bryan Ferry i all ära, men då måste man gjort sin egen Avalon först.

Stockholms-kvintetten firar tio år som albumband 2013. Tillbaka efter tre års tystnad och sitt svagaste ögonblick Work. Mycket har hänt sedan debuten Howl Howl Gaff Gaff och låtar som Very loud och Shut your eyes. Kanske framför allt i popularitet. Idag är bandet gjutna i en amerikansk ”swedish indie”-kanon och har haft omfattande turnéer där sedan många år. Musikmässigt så har de vassa kanterna slipats till. Postpunk-dragen är knappt närvarande och produktionen mer vadderad. Om de var Sveriges Arcade Fire då, så är de snarare vårt Cut Copy idag.

Det elektroniska kryper närmare och närmare gruppens musikaliska centra. Det pratas ofta om The Cure och The Smiths som inspirationskällor till Shout Out Louds. Det finns definitivt beröringspunkter, även fast jag tycker att Orchestral Manoeuvers in the Dark och tidiga China Crisis passar bättre som referensramar. Att den mörkare popmusiken från 80-talet tjänar som bränsle är självklart. Bandet eftersträvar det bitterljuva anslaget, när hoppfullheten har ett vemodigt drag. När en till synes positiv låt egentligen har en förklädd melankoli som kärna. Samma stämning som The Cure drog till sin spets med låtar som Just like heaven, Inbetween days och High. En konstform som väldigt få har lyckats med sedan dess.

För första gången har bandet producerat själva och lät allt ta den tid det behövde. Förra skivan rafsades ihop på två veckor i en Seattle-studio. Nya gjordes på hemmaplan tillsammans med vännen Johannes Berglund (Radio Dept. och Jennie Abrahamson). Home is where the heart is, helt enkelt. Enligt bandet själva har de aldrig varit så avslappnade som under inspelningen och arbetet med nya skivan. Ingen press på att följa upp en superhit eller jagade av prestationsångest.

När jag lyssnar på Optica önskar jag ofta att intensiteten ska vara skarpare, trummorna saftigare och variationen större. Det finns så mycket pop i hela bandet att det ibland spiller över i det uppenbara. Samtidigt känns det som om Shout Out Louds har hittat hem. Eller som Adam Olenius sjunger i öppningsspåret Sugar – ”now I know what I’ve been searching for”. En cirkulär albumresa som avslutas i och med favoriten Destroyers sammanfattande rad ”A change is always good”. Där har han alldeles rätt.

Fredrik Söderlund

Advertisements


No Responses Yet to “Shout Out Louds: ”Optica” – skivrecension för BT”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: