”Du gör mig galen!”/”Silver Linings Playbook” – filmrecension för BT.

01Mar13

-HQ-Silver-Linings-Playbook-stills-jennifer-lawrence-32929071-2616-2120

Du gör mig galen!
Regi: David O. Russell
Med: Jennifer Lawrence, Bradley Cooper, Robert De Niro, Jacki Weaver, Chris Tucker m fl.
Dramakomedi
Betyg: * * *

Du gör mig galen! är en film som regissören David O. Russell bara var tvungen att göra. Hans egen son lider av samma depressionsform som Pat – bipolärt syndrom, en psykisk sjukdom och mer och mer utbredd variant av manodepressivitet.
Pat (Bradley Cooper) hämtas ut från mentalvården av sin mor. Väl hemma i föräldrahemmet så har han bestämt sig för att återförenas med sin fru. Åtta månader tidigare slog han halv ihjäl fruns älskare efter att ha kommit på dem i duschen. Pats vidskepliga pappa (Robert De Niro) försöker närma sig sin son genom amerikanska fotbollsmatcher på tv. Alla tassar kring sjukdomen och kommer med vita lögner för att inte Pat ska få återfall. När han träffar Tiffany (en Oscarbelönad Jennifer Lawrence) blir de ”partners in misery”. Hon har nyligen förlorat sin man i en olycka, Pat kämpar med sin terapi och medicinering. Genremixen blir hemvändarfilm möter Gökboet.

Första hälften är suverän men sedan drattar den på halvända. Manuset är initialt som en spännande tennismatch, lika rappt och maniskt som Pats tillstånd. Sedan läggs ett smashläge upp som träffar oss rakt i ansiktet. Metaforer åt sidan så har Russell aldrig fått ihop en hel klockren film. Många skulle nog hävda att The Fighter är en sådan. Handen på hjärtat så var det ju bara en återanvänd Rocky med lite mer socialrealism-skit under naglarna. En nedbantad och Oscarstatyettvärdig Christian Bale till trots.
Den svenska titeln låter som en sinnesslö romantisk komedi. Silver Linings Playbook har ett lite mer poetiskt skimmer som tydligen var för kryptiskt för oss svenska biobesökare. Viktigaste är att inte luras för mycket av desperata titelsättare.

Det är frustrerande att se hur Du gör mig galen! inte har tillräcklig respekt för sig själv, hur den inte vågar lita på att ett osynligt sjukdomstillstånd kan räcka som dramatisk motor. Utan att toppa med Dirty Dancing-strössel, en gråtande De Niro eller en totalt överflödig och pinsam scen när Tiffany kommer instormandes mitt i ett familjebråk. Som dysfunktionell familjekrönika funkar filmen helt ok. Även som bitterljuv komedi har den sina glimrande stunder. Det största problemet är att den är slappt skriven (bara en sådan sak som att Chris Tuckers karaktär ska lära vita att dansa med mer soul), är propert uramerikansk i sin syn på vissa företeelser och skriker efter att bli tagen på allvar. Cooper och Lawrence är ett suveränt radarpar och det värmer att De Niro faktiskt har valt en intressant rollkaraktär för en gång skull. Den oroliga modern spelas också stabilt av Jacki Weaver.

Allt sopas lite för lättvindigt under mattan för att gömma sig i en ganska självupptagen och sentimental quirkyness. Synd, med tanke på att upptakten skulle kunna gjort filmen till en av årets klokaste och mest rörande.

Fredrik Söderlund

Annonser


No Responses Yet to “”Du gör mig galen!”/”Silver Linings Playbook” – filmrecension för BT.”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: