The Killers – konsertrecension för HD

03Mar13

Killaz

The Killers
Malmö Arena
Lördag 2 mars
Pop/Rock
Betyg: 3

Det är första gången jag upplever det. Att ett band går ut och kör sin första låt i en helt upptänd arena. En märklig upplevelse som i The Killers fall känns förvirrande. Att dessutom köra en av sina bästa låtar ”Mr. Brightside” förvillar ännu mer.  Efter konserten hör jag någon i publiken säga att han ville ha den låten att se fram emot. Jag förstår honom.
Efter en något surrealistisk inledning får vi det The Killers som jag och alla tusen nog snarare förväntade sig – den glammiga glansen, en scen som badar i ljus och sångarsnyggingen Brandon Flowers som struttar runt.

Halva idén med Nevadaöknens megaband nummer ett har varit att de inte brytt sig ett skvatt om vad som anses vara god smak. Trots låten ”Glamorous indie rock and roll” från debuten ”Hot fuss” har de aldrig varit indie utan alltid glamorös dansrock. The Killers har oblygt satsat på arenorna och ingjutit hela sin existens med svulstighet från första stund.
De har en hop klockrena poplåtar, cirka fyra-fem stycken per album. Men i en mastodontlivesättning blir det ytterst tydligt att bandet är ett vackert skal utan särskilt mycket innehåll. Det perfekta exemplet är kvällens fjärde låt ”Spaceman” – en fantastisk dänga, men också ett luftslott. Låt gå för det.
Ytligheten och en smärre själlöshet är kanske ett ofrivilligt självändamål. Vi får inte glömma bort att kvartetten faktiskt härstammar från glittret och falskhetens högborg Las Vegas.

I ”Miss atomic bomb” smäller bomberna bakom trumpodiet. Konfettin regnar i skräplåten ”All the things I’ve done”. ”Flesh & bone” bjuder på allsångsperversitet som funkar. Singeln ”Runaways” är den bästa låten Rick Springfield aldrig förmådde att skriva 1983. Gåshuden knottrar sig i bandets överlägset bästa låt ”When you were young”. Ljus- och lasershowen är stundtals den coolaste jag sett sedan Pink Floyd på Ullevi för 20 år sedan. Ändå lämnar jag Malmö arena med en slags plastig smak i munnen. Öronen ringer men hjärtat ekar tomt. The Killers förblir en av nutidens mest kluvna stadiumpop-gåtor.

Fredrik Söderlund

Advertisements


No Responses Yet to “The Killers – konsertrecension för HD”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: