”Mördaren ljuger inte ensam” – filmrecension för BT.

08Mar13

Image16-1024x683

Cluedo i skärgården

Mördaren ljuger inte ensam
Regi: Birger Larsen
Med: Tuva Novotny, Gustaf Hammarsten, Ola Rapace, Linus Wahlgren, Suzanna Dilber m fl.
Genre: Deckare
Betyg: * *

Maria Lang (Dagmar Lange) räknas som Sveriges deckardrottning nummer ett. Mördaren ljuger inte ensam var hennes första bok och skrevs 1949. Puck Ekstedt (Tuva Novotny) är huvudperson och berättare i många av Langs böcker och får väl ses lite som författarinnans alter ego. Filmatiseringen är en historia med väldigt få unika ben i sin kropp. Bortsett en sommarsvensk ljussättning och sinnligt foto så är det egentligen inte mycket mer än Cluedo i skärgården.

Puck bjuds in att fira midsommar på sin handledare Rutgers (Gustaf Hammarsten) lantställe tillsammans med ett gäng disparata människor som alla har sina egna hemligheter, baktankar och krisskrossande förhållande med varandra. Festligheterna rullar på fint. Det flirtas, tisslas, dricks konjak och lyssnas på jazz. Men något ligger och bubblar under den vackra och idylliska fasaden.
Tidigt på morgonen efter hittar Puck ett lik i skogen. En jakt på mördaren börjar. Alla är skyldiga, ingen talar sanning. Kommissarie Wijk (Ola Rapace) kallas in. Agatha Christie-plagiatkavalkaden kan börja.
Likt det gamla nämnda brädspelet Cluedo finns ett karaktärsgalleri där var och en har sina nycker. Men istället för Överste Senap, Professor Plommon och Fru Blå så har vi här bland andra Mr. Pretentiös och Missförstådd Poet, Fru Promiskuös Marilyn Monroe-kopia och Mr. Ung, Snygg och Ärlig. Personskildringarna är tyvärr lika tunna som pappfigurerna i valfritt sällskapsspel.

Novotny håller faktiskt nere sitt stundtals för forcerade skådespeleri, Rapace kommer aldrig kunna släppa sitt trötta machomanér och Linus Wahlgren bevisar återigen att han inte är den mest begåvade i kändisfamiljen. Hammarsten är däremot stabil som brukligt. Bäst av alla är Suzanna Dilber som spelar den sorgkantade hustrun Ann. När övriga i ensemblen ser påklistrat skärrade ut, så lyser paniken i Dilbers ögon. Den stelbenta dialogen känns ihoprafsad på en helg och gör inte saken lättare för någon.
Mördaren ljuger inte ensam är visserligen småmysigt puttrande och snygg, men alldeles för ytlig och komprimerad. En nostalgidrypande parodi på Veckans brott med Leif GW Persson. Sexanspelningarna flyger och far lika övertydligt som en Eros-staty dyker upp för att klargöra att vi faktiskt tittar på en film med erotiska undertoner där sex faktiskt kan vara lika förödande som spontant. Eller som i det här fallet dödligt.

Slutprodukten är vacker att titta på och kommer definitivt hitta sin publik på biograferna. Själv längtar jag mest till sommaren när jag ser filmen. Det kan väl få vara ett gott betyg i sig.

Fredrik Söderlund

Advertisements


No Responses Yet to “”Mördaren ljuger inte ensam” – filmrecension för BT.”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: