Tomas Andersson Wij – konsertrecension för HD

16Mar13

tomas_andersson_wij_huvud_500x225_foto

Tomas Andersson Wij och Gustaf Spetz
Dunkers, Helsingborg
Fredag den 15 mars
Pop
Betyg: 4

Han kan lätt missuppfattas som den ledsna, svåra killen. Han som bara sjöng The Smiths-låtar runt lägerelden på stranden för att snärja den snyggaste tjejen. Men då har man inte koll på Tomas Andersson Wij och har avfärdat honom helt utan grund. Bakom de svartbågade glasögonen och sin lite kroknade uppenbarelse döljer sig en stor poet, berättare och låtsnickrare. Ett munspel runt nacken behöver inte nödvändigtvis innebära våta Bob Dylan-drömmar. Wij använder det mest som en singer/songwriter-attiralj. Något som kan vara där och stötta, ge ett vassare liv till några av låtarna.

Ikväll stöttar också pianisten Gustaf Spetz. Han ger faktiskt, som namnet skvallrar om, låtarna en extra spets och udd. Oavsett om han kommer in då och då för att lägga några slingor, körar, lägger effekter på sången eller spelar tung orgel. Han finns där för att agera puls och intensitetsdirigent.
Många melodier minner om en Thåströms Imperiet från 80-talet. Det är där Andersson Wij är stöpt. Någonstans mellan Jakob Hellmans stora hav och Olle Ljungströms norrländska präriegudinna.

Varje låt har en begynnande berättelse som sångaren gärna delar med sig. Vi får den nostalgimättat vackra släktkrönikan ”So long”, ”kompisar från förr” -skildringen ”Sturm und drang”, Red House Painters-hälsningen ”Höga berget”, en översättning av Frank Sinatras ”Cycles” och en shuffle från hans fyraåriga sons gitarr.
”Min son gillar bara mina svängiga låtar. Ungefär tre, fyra stycken”.
Andersson Wij har även en perfekt balanserad och oväntad humor. Den är lakonisk, ironisk och träffande. Han beskriver känslan efter katastrofala spelningar som att vilja ”låsa in sig på rummet och injicera heroin i pungen”. Humor? Definitivt.
Under konserten växer publiken in i hans linda, vaggas in i hans betryggande värld. En värld med många nyanser, berg och dalar, fylld till bredden med karaktärer, känslor och mänskliga drag som vi alla kan relatera till. Inte illa alls från en före detta nöjesjournalist från Hälsingland.

Fredrik Söderlund



No Responses Yet to “Tomas Andersson Wij – konsertrecension för HD”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: