Intervju med Maja Borg/”Future My Love” – artikel för Film & TV, nr. 1/2013

13Apr13

FUTURE_MY_LOVE_3

Maja Borgs film Future My Love verkar på många plan. Ett femårigt projekt som såg en ekonomisk världskris formas, en personlig syn på kärlek förändras och som i slutändan blev en av årets mest innovativa dokumentärer.

Maja Borg gick film och tv-inriktningen på Collage of Art i Edinburgh 2006. Efter examen ville hon göra en kortfilm. Allt hon hade att jobba utifrån var temat ”vit” från skotska dokumentärinstitutet. Tillsammans med Nadya Cazan, som spelar kärleksobjektet i Future my love, gjorde hon Ottica Zero (2007) om Nadya Cazans sökande efter ett alternativt sätt att leva, helt utan pengar, i vårt samhälle.
– Jag hade länge tänkt på att det är så lätt att vara kritisk mot så mycket. Ingen var för någonting. Jag ville göra en film som hyllade människor som vågade vara för någonting, innovatörer som kommit på ett alternativ till hur vi kan leva eller verka och som sa ”så här ska vi göra istället”. Eftersom jag är så tränad i kritiskt tänkande var det utmanande för mig. Jag ville hugga ner allt och hitta hål i alla element, säger Maja.
Det kritiska tänkande som Maja pratar om har funnits med ända sedan barndomen.
– Jag kunde känna avundsjuka mot mina föräldrar som hade fått uppleva 60-talet och känslan av kollektiv kamp om en bättre framtid. Vi som är födda i början av 80-talet har alltid haft en ganska mörk bild av framtiden. Ända sedan jag var liten har det varit trendigt att vara cynisk och ironisk, vilket kändes lite för lätt. Jag tror att vi har tappat tron på att det finns ett alternativ till pengasystemet. Hela världen har tagit sig an det här systemet och det finns fortfarande ilska mot det. Jag tyckte den upplevelsen var en bra ingång till att diskutera systemet, inte bara utifrån ondska utan genom att se att det är ett system som har begränsningar. Och att vi lever i en modernitet som krockar med de här begränsningarna.

Det var under den här tiden som Maja lärde känna Jacque Fresco, hans fru Roxanne Meadows och deras gemensamma Venusprojekt. Projektet är en slags sammanfattning av Jacques idéer om sammanslagningen av det bästa inom vetenskap och teknik i en övergripande plan för ett nytt samhälle baserat på mänsklig och miljövänlig hänsyn. 2007 hittade Maja ingen film som handlade om ekonomi. Krisen var bara i en begynnelsefas.
– Men plötsligt kom en massa ekonomifilmer. Det gjorde också att jag kunde ändra min film eftersom den var ganska informationstung från början. Folk blev mer och mer medvetna och de började undra hur pengar och ekonomi fungerar. Jag kunde lämna diskussionen om banker och fonder och ställa mig mer existentiella frågor om ekonomin och det globala samhället.
När du hälsar på Jacque och Roxanne i deras science fiction-hus i Florida känns det som en intellektuell drömsemester.
– Jag har aldrig fått en sådan hardcore-utbildning. Jag var där i sammanlagt i tre månader om man slår ihop alla gångerna. Vi diskuterade allt mellan himmel och jord och Jacque relaterade allt till hur världen skulle kunna vara bättre eller annorlunda i framtiden. Han skulle kunna vara en väldigt rik man om han bara gjorde uppfinningar eller jobbade som arkitekt. Men anledningen till att han gör så fantastiska saker är att han hela tiden vet vad de ska göras för och användas till.

FML_J.Fresco1

Vissa filmer förändrar ditt liv eller ditt sätt att betrakta livet på. När jag sitter och ser Maja Borgs film far pennan som en löpeld över anteckningsblocket. Beroende på i vilken situation du befinner dig i livet, eller vilka moraliska ställningstaganden du gör, är mottagligheten alltid annorlunda. Kombinationen Jacque Fresco och Maja Borg blir en ögonöppnare och existentiell trust som sprudlar av idéer och livsvisdom.
– Och det är därför det är svårt att göra en film om en sådan otrolig människa. Han har jobbat i 60 år på att skapa en holistisk vision om framtiden som innehåller det mesta. Han menar att utbildning är hur viktigt som helst men också miljöfrågor, psykologi, kärlek och alla lagsystem. Filmen skulle kunna fokusera på så många olika saker.
Hur bestämde du dig för din vinkel? Jag tolkar filmen som ett slags parallell mellan en ekonomisk verklighet och hur vi upplever kärlek.
– Det blev min ingång. Jag hade gjort en ganska lång film som blev mer som en avhandling i ekonomisk historia och framtiden, något som egentligen passade bättre i textform. Jag ville komma åt de riktigt svåra frågorna. Det finns så många smarta system och idéer, så frågan blev snarare varför vi inte gör någonting. Vi är alla medberoende i systemet och medberoendet påverkar våra känslor också. Det som hamnar utanför blir skrämmande för oss, även om det inte är skrämmande på ett uttalat plan.

Maja ville hitta ingångar i materialet där människan fick vara med. Tanken att ekonomi kan ses som något väldigt abstrakt som ligger långt ifrån oss, men som konstant påverkar oss, följde med i tankebanorna.
– För att få rätt ingång använde jag mig av metaforen med den lilla ekonomin – överenskommelsen mellan människor i ett förhållande. Ekonomi är ju en överenskommelse om hur man ska leva tillsammans i en specifik verklighet där vi behöver varandra.

Kärlekshistorien i filmen är i högsta grad självbiografisk och hämtad från ett stort textmaterial som Maja främst skrev parallellt, men som hon inte trodde hade med filmen alls att göra.
– Det var bara ett försök att reda ut mina egna tankar. Dock är det sammanställt till ett du fast kärlekshistorien är levd med flera olika människor. Jag utmanade inte bara tvåsamheten under dessa år, delar av texten går tillbaks längre så man kanske kan säga att det är min kärlekshistoria, eller jag är konstanten, du är flera personer sammanställda och bildsatta genom Nadya. Duet kan också vara världen och ibland är det en ren dialog mellan känsla och logik.
Parallellhistorien i filmen blir ett slags pendang till vad som händer i världen utanför. Ett liten mikrokosmos som innehåller stora känslor. För Maja fanns ingen terapeutisk anledning utan det blev snarare en sammanfattning av hur hennes syn på kärlek har förändrats under den femåriga process som filmen utgjorde.
– Det var svårt att peta i och säkert terapeutiskt. Just att syna sig själv, sina rädslor, varför man blir beroende av människor och varför man inte riktigt vågar förändra sig på sätt som du kanske innerst inne vet är ofrånkomligt. Men det var inte därför jag blandade in det utan för att jag verkligen tror att våra erfarenheter av relationer kan hjälpa oss i att föreställa oss andra samhällsstrukturer. Jag kunde det genom att leva i förhållanden som inte var normativa. Men det finns erfarenheter också i normativa förhållanden om hur vi kan leva tillsammans på andra sätt än i konkurrens. Och det enda jag kan göra för att berätta om detta är att vara ärlig, för jag tror inte att man kommer undan med att ljuga – vi är jättekänsliga för det.

FUTURE_MY_LOVE_N_E_M_2

Majas film går en väg där hjärta och hjärna hela tiden följer varandra. Det är en svår skiljelinje där tonen varken får skvalpa över till att bli för teoretisk eller för sentimental. Future my love lyckas hålla balansen. Mycket tack vare en stenhård tro på innehållet och att den vågar förlita sig på oss som publik.
– Jag har lyckats med min film om den tar min publik till en gräns då jag inte kan sätta ord på tillståndet längre, utan bara låter de individuella känslorna tala. Vi erfar hela tiden en massa känslor och förnimmelser eftersom världen är i ständig förändring. Poesi, konst eller film har makt eller en möjlighet att komma in på områden som småningom blir språk, tankar eller logik.
Samtidigt är känslor och kärlek det mest basala vi har?
– Kärleken är otroligt relevant när man pratar om ett system där vi blir tvingade att utesluta andra eftersom systemet bygger på att vi hela tiden ska konkurrera med varandra. Möjligheten till kärlek i ett sådant system är hela tiden aktivt motarbetad.
Man kan fråga sig vem det egentligen är som har bestämt alla normer som vi ska förhålla oss till? Med tanke på att kärlek aldrig kan vara svart eller vit.
– Det är helt absurt att man ska tänka att man ska kunna ha kontroll över kärleken genom att sätta upp gränser. När du känner att det finns en norm som du helt ärligt inte tillhör är det förenat med en illvilja som inte passar in i det som förväntas av våra känslor. Jag tror vi känner så på ett större plan också. Om dina privata upplevelser av en konstellation inte ser ut som normen är det också en väldigt viktig erfarenhet som visar på hur du kan tänka om, hur du kan skapa ett fungerande förhållande på ett alternativt sätt. Det finns ju faktiskt inte bara ett sätt att ha ett förhållande eller konstruera ett samhälle på.
Eller ens bara ett sätt att älska på. Det ena måste inte utesluta det andra.
– Det är inte så att vi måste återuppfinna en helt ny värld utan det handlar om att anpassa sig till en verklighet och miljö som vi redan har skapat. Den industriella revolutionen omvälvde inte bara samhället utan även hur vi tänker och vad vi känner. Det ser helt annorlunda ut och vi har ännu inte anpassat oss till den vare sig vi sympatiserar med förändringarna eller inte. Det finns liksom en hopplöshet från början. Vi kan inte bygga om världen – men vi har ju samtidigt redan byggt om den! Problemet är att vi inte har anpassat oss efter den värld vi har byggt. Hur skulle vi kunna göra det? Vi har en massa erfarenheter av gemenskap bortom konkurrensen; i hur vi förhåller oss till kärleken, till våra barn, eller till det faktum att vi kan älska mer än en människa samtidigt.

director_maja_borg
Ja, vem bestämmer vad som är moraliskt förvarsbart eller ens att det måste vara det?
– Det är precis det som är normbrytande – att det inte bara finns ett alternativ, bara ett ja eller nej. Ska vi fortsätta vara gifta eller skilja oss? Eller kan vi tänka oss ett tredje alternativ, där kanske även lösningen på framtiden finns? På samma sätt handlar det till exempel inte om att vara kapitalist eller antikapitalist. Det går inte att vara så svartvit.

På ett ställe i filmen säger Jacque att tänkandet begränsas av vad vi tjänar, att våra tankar är begränsade av vår inkomst. I början av projektet var även Maja ganska negativ vad gäller framtiden.
– Konsumerar vi inte blir vi ekonomiskt bestraffade både som individer och sedan som land på grund av den globala konkurrensen. Detta är svårt att ta sig ur, men allt kommer ur en lycklig position. Dagens samhälle är som ett tveeggat svärd – allt som gör oss illa, förstör miljön, alla krig och vardagsstressen skapar distans. Samtidigt har vi en möjlighet att använda vårt högteknologiska samhälle genom att låta maskiner sköta de mest monotona jobben. Om vi går back to basics och tittar på hur vår vardag ser ut är det lätt att se att vi har ett samhälle där alla egentligen inte behöver jobba. Vi måste bara hitta sätt att hitta alternativ till dagens ekonomiska ekorrhjul. I stort sett tror jag att de flesta problem handlar om att vi har för mycket prylar.

Maja Borg är en i raden av nya, innovativa kvinnliga filmare som har lyft dokumentärfilmen ytterligare en nivå. Jag tänker också på Mia Engberg och hennes dubbla Tempo-vinnare Belleville Baby, Stories we tell av Sarah Polley och brittiska The Arbor av Clio Barnard. Filmer där en vision och nya ögon vågar trotsa det invanda och förväntade inom en genre som ibland fastnar i att vara för upptagna av att porträttera den ultimata ”sanningen”.
När jag pratar med Maja om kvotering inom filmskapande och en chans att få göra film menar hon att det är upp till de stora institutionerna.
– Här är det viktigt att det finns både medvetenhet och utarbetade metoder för att hantera strukturell och historisk diskriminering. I den mån kvotering är en metod att utmana vårt eget normstyrda tänkande och på så sätt möjliggöra andra perspektiv är det väldigt viktigt.
Maja har alltid varit kompromisslös i sitt filmande och jobbat hårt. Det har hjälpt henne att kunna göra den film hon verkligen vill.
– Jag tycker det är oansvarsfullt att använda sin röst som filmare till att göra till exempel reklamfilm, så jag arbetar bara med projekt jag kan stå för. Det blir man inte rik på, men det känns viktigt. I flera år efter jag läst klart på konsthögskolan i Edinburgh hade jag inte råd med eget boende och jag har flyttat runt mycket för att kunna fortsätta jobba. Jag undrar ibland hur jag fått ihop det men på något sätt har det gått.

FUTURE_MY_LOVE_amusement

Skulle du säga att din film tar upp traditionellt ”manliga” ämnen?
– Jag skulle säga att den tar upp ytterst mänskliga ämnen. Visst brukar ekonomi ses som något ”manligt” och visst är pengasystemet sammanflätat med traditionellt patriarkala maktstrukturer, men filmen väljer medvetet att se på dessa ämnen på ett annat sätt.
Tycker du att det är någon skillnad på ett manligt och kvinnligt öga, vilka historier vi berättar?
– Jag anser att det finns olika historieperspektiv som vi kulturellt har könsbestämt som manliga och kvinnliga. För att inte trassla in sig i vad som är kultur eller biologi vad det gäller ett ”kvinnligt” öga, så tycker jag det är mer intressant och prata om vilka historier vi inte fått höra och vilka erfarenheter vi därför gått miste om. Jag behöver dessa historier.

Text: Fredrik Söderlund

Advertisements


No Responses Yet to “Intervju med Maja Borg/”Future My Love” – artikel för Film & TV, nr. 1/2013”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: