3 x Graphic Novels, intervjuer med Melinda Gebbie, Nancy Peña och Emma Rendel – artikel för Sydsvenskan

02Jun13

Alan Melinda

Serieromanen har fått en ny guldålder. Inte bara i Sverige utan i hela världen. Under Seriefestivalen i Stockholm träffade Sydsvenskan tre kvinnor från tre länder med tre olika infallsvinklar och stilar. Melinda Gebbie, Nancy Peña och svenska Emma Rendel.
 Det tog cirka 16 år för Melinda Gebbie och maken Alan Moore att skapa den moderna klassikern ”Lost girls”. Serieromanen har kallats ”The Moby Dick of erotic literature” och handlar om tre kvinnokaraktärer från litteraturhistorien som möts i sina dåvarande åldrar på ett hotell 1913. Rödhåriga Wendy från Peter Pan, Alice från Alice i Underlandet och Dorothy från Trollkarlen från Oz. Det som börjar trevande blir en slags erotisk fantasiberättelse som innehåller både sexualpolitik, grafiskt eggande drömsekvenser, hälsningar till konsthistorien och en kritik mot överexponeringen inom pornografin. ”Lost girls” släpptes i sin helhet för första gången i USA 2006.
– Jag och Alan skulle ha en filosofi bakom allt i boken. Vi träffades först under tre helger i rad. Hela poängen med boken är att den skulle fungera som ett slags magiskt bearbetning att hela sig med hjälp av sin sexualitet.
Alan som Melinda pratar om är inte vilken Alan som helst utan fixstjärnan inom serieromanen de senaste 30 åren. Han ligger bakom både ”Watchmen”, ”V for Vendetta”, ”From Hell” och ”A League of Extrordinary Gentlemen”.
”Lost Girls” har en helt annan ton och inte någon samhällskritisk udd på samma sätt. Den bygger mycket på det fördolda, det som står mellan raderna och göms bland pornografin – ett erotiskt verk som både innehåller sexfantasier om hästar, kända karaktärer som blivit barnfilm och incest. Publiceringen var inte okontroversiell.

– Det går inte att bara ögna igenom boken och bilda sig en uppfattning. Då ser du inte allt subtilitet och kritik. Någonstans visste vi att vi skulle missförstås på många plan. Samtidigt kan vi inte förklara varenda liten del av en skenande fantasi. Jag blev inte attackerad i USA, men de kollade legitimation på alla som köpte boken så att de inte var för unga. Ungefär som när Madonna släppte sin bok ”Sex” på 1990-talet. Sanning kräver alltid ett stort ansvar.

LostGirls.07.06 LostGirls.14.08

***
När Melinda Gebbie satt och fantiserande ihop ”Lost Girls” var Nancy Peña och Emma Rendel knappt födda. Peña kommer från en liten fransk by och hon hade egentligen tankar på att bli bildlärare. Hon menar att serietecknandet mer kom till av en slump.
– Jag hade med mig en massa serier från min pappa men tankarna var på helt andra håll. När jag väl började teckna lite och visade för en journalist som även hade förlag ville han ge ut det om jag fortsatte.

Vi hoppar fram ganska många år. Serieromaner som Peñas ”Katten och Kimonon” och ”Tea Party” från sena 00-talet har redan blivit milstolpar för de inbitna entusiasterna. Hennes stil är snirklig, fantasifullt vacker och påminner ofta om träsnittsmålningar.

nancy pena

Skaparen bakom ordet serieroman, graphic novel, är amerikanska tecknaren Will Eisner. Det var han som gjorde att Nancy Peña förstod att serier kunde vara episka och berättande på ett helt annat plan. 
– När jag såg Eisners verk öppnades en dörr upp för mig om hur du kan tänka som serietecknare, att de kan vara mer litterära och ha en agenda. Beröra mer på djupet.  
Nancy Peña blandar in många element och olika stilar i sitt tecknande. Den slitna kategoriseringen ”postmodernism” måste nästan användas i fransyskans fall.
– Jag hämtar väldigt mycket från viktoriansk litteratur, art noveau, arts & crafts, romantisk gotisk litteratur och från den perioden vilket är både ett sätt att närma sig en fantasi och som en hommage till tiden

Det är alltså ingen slump att exotiska element som opiumgrottor, Sherlock Holmes, kinesiskt siden och ”Alice i Underlandet” dyker upp i olika former. Även dröm kontra verklighetsberättandet är en viktig del för Peña.
– I ett visuellt medium som serier kan du leka så otroligt mycket med att förflytta gränserna för vad du tror dig förstå och vad som faktiskt är på riktigt i boken. Är det den som läser som gör en projektion eller något som verkligen händer i berättelsen? Jag vill hela tiden utforska oklara linjer.

uppslag från katten & kimonon

Rent estetiskt så inspireras Nancy Peña mer av litteratur och film än av andra serietecknare.
– Jag är väldigt påverkad av svartvita filmer eftersom jag själv tecknar i svart och vitt. Även här gillar jag gränsen mellan det verkliga och overkliga som i Fellinis ”8 ½”, ”Trasdockan” och den tyska expressionismen från 1920-talet.

***

Svenska illustratören Emma Rendel har inte så mycket katter i sina historier men väl ett fabelgalleri. I februari släpptes senaste albumet ”Flugornas ö” på svenska. Emma Rendel pluggade på konstskola i London där hon sedan bodde i åtta år. Hon började göra serier på engelska men hade modersmålet närvarande.
– Det var som att jag hörde dialogen på engelska i mitt huvud, att jag bättre kände till uttrycken och sättet att tänka och se världen på det engelska sättet, på gott och ont.

Men nu har Emma acklimatiserat sig till Sverige och förstår sig inte riktigt på engelsmän längre. Det går definitivt igen i “Flugornas ö” som handlar mycket om religion, en kollektiv rädsla för det okända och kyskhet. En kyrkoherde kommer till en liten ö för att reda ut vad som egentligen hände med en tonårig flicka. Alla på ön har sin egen version och skräck för det som hände. Idén kom från den brittiska hedningskräckisen ”The Wicker Man”.
– Väldigt länge var ett av mina vanligaste teman och största intressen sociala koder och personer som inte går helt i takt med dem. Helst sådana som gärna vill följa dem men misslyckas eller tror att de följer dem men inte gör det. I ”Flugornas ö” funderade jag över hemska brott en grupp människor kan vara skyldiga till utan att egentligen göra något och över hur grupper av människor kan konstruera och uppehålla en verklighet som inte finns.

vicar woman

Hur lång tid tar ett album som ”Flugornas Ö” från ax till limpa?
– Själva berättelsen hade jag nog gått och funderat på i ett par år. Att skriva och skapa den tog nog runt 3,5 månader.
Många av dina karaktärer har snablar som näsor, var kommer det ifrån?
– I början illustrerade jag en slags knäppa och lite skruvade varianter på Disneykaraktärer – möss, ankor och hundar. Så jag antar att det kanske kommer från Dumbo.

När får vi se din nästa serieroman?
– Jag håller på att fundera ut lite karaktärer och lite handling men kan inte säga så mycket än. Jag har en berättelse i huvudet som snart blir längre – hoppas kunna börja jobba på det efter sommaren.

Fredrik Söderlund



No Responses Yet to “3 x Graphic Novels, intervjuer med Melinda Gebbie, Nancy Peña och Emma Rendel – artikel för Sydsvenskan”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: