”Flirtar vi med porren?” – artikel för Film & TV, nr. 2/2013

20Jun13

Porren – det nya svarta

Det blåser porrvindar nu. Ninja Thybergs kortfilm Pleasure vann pris i Cannes, och den är sannerligen inte den enda som just nu vill ”undersöka gruppdynamiken” i porrfilmsbranschen. Hur kommer det sig att alla triggas extra av porren precis just nu? Film & TV:s Fredrik Söderlund kopplar greppet på fenomenet, och han börjar med att träffa Ninja.

Ninja Thyberg är ingen novis när det gäller porr. Hon har varit engagerad länge i debatten och intresserade sig för pornografi i tidig ålder. Då var hon stor antiporraktivist. Sedan dess har hon gjort feministisk alternativporr och skrivit uppsats i ämnet.
– Mina tidigare filmer som till exempel Afro har också handlat om kropp och makt. Jag har länge velat göra en film som Pleasure. Det är så mycket inom porren som det är tyst om. Jag upplever själv när jag tittat på många olika typer av filmer att det finns så mycket att prata om, men att det utrymmet inte finns. Folk är inte så bekväma med att prata om det.
Ninja menar att det alltid saknats något i porrdebatten, och det gör det även idag.
– Jag har saknat en diskussion om hur porr ser ut. Det har alltid bara handlat om för eller emot. Om folk far illa, om det är självdestruktivt eller kan leda till våldtäkt. Diskussionerna har mer gått runt omkring porr som fenomen, istället för att titta på hur pornografi egentligen ser ut.

I sin research har Ninja försökt se så mycket som möjligt, från både böcker, biografier och dokumentärer. Även ”behind the scenes”-filmer på youtube och privata saker på bloggar där det diskuteras mer öppet om människors vardag.
– Plus intervjuer med svenska porrstjärnor. Det är ingen jättelätt värld att ta sig in i och det finns ingen industri i Sverige idag, som det fanns på 90-talet. Porren är allra störst i Los Angeles där det mer fungerar som ett vanligt 9 till 5-jobb. Därför har min film blivit mer fiktiv och inte så sanningsenlig. Jag fick konstruera lite grann.
Det skrivs att din film ska dekonstruera porren…håller du med?
– Nja, jag är mer intresserad av hur vår sexualitet konstrueras. Det finns en allmän uppfattning om att sexualitet är en naturlig drift. De flesta är överens om att det är en något som vi alla har, men hur vi är som sexuella varelser, vad vi tänder på, hur vi tolkar varandras kroppar och vad som sker, tror jag i allra högsta grad är en social konstruktion. Porren har haft patent på explicita sexskildringar, vilket jag tycker är problematiskt. På grund av att det har varit tabu med sex så har vi inte haft ett förhållningssätt byggt på mänsklig interaktion.

288898_3e4a3b410ef8481b1a8cef1cee5f0378

Det största problemet är att vi har lärt oss att sex är något tabu, lite smutsigt och förbjudet. Explosionen som skett med att vilken tioåring som helst kan gå ut på nätet, när som helst i sin egen telefon, gör att det behövs någonting mer för att det ska kännas kittlande och förbjudet. Ninja håller med:
– Väldigt mycket porr idag handlar om att tänja på gränserna, både innehållsmässigt och på sättet som det flirtas med barnpornografi. Innehållet blir mer och mer extremt och innehåller ofta övergrepp. Det är ett stort problem.

Pleasure tilldelades priset Canal+ Award i sektionen Kritikerveckan i Cannes. Reaktionerna var många. Framför allt skilde sig uppfattningarna åt beroende på var man kom från.
– Amerikanarna tyckte det var en komedi. De började citera filmen och det blev hela den veckans ständiga jargong. Jag tycker själv det finns bitar som är roliga, men knappast att det är en komedi. Det är så klart olika hur man uppfattar ett tema. Den svenska publiken skrattar inte alls även om intentionen ibland är att locka fram skratt.

En av filmens inledande scener visar hur huvudrollsinnehavaren Jenny Hutton och de manliga skådespelarna repar. Där och då blir skillnaden mellan det rutinmässiga och en porrfilms innehåll väldigt påtagligt.
– Det blir väldigt absurt när tjejen står upp och ner i en jättekonstig position. I denna absurditet ligger mycket av det roliga. Det finns mycket komik i människan som ett gruppdjur i bisarra situationer.
Ninja erkänner att filmen kanske inte skulle fått lika mycket uppmärksamhet i Cannes om den hade varit ett lågmält kammarspel.
– Absolut är det så. Pleasure fick skandalrubriker redan från början. Det var lite tvärt emot mitt mål. Jag vill inte chocka eller provocera utan snarare lyfta fram en diskussion som ska kunna vara öppen och saklig. Det sensationella är att jag har varit intresserad av att rota i det jag upplever vara tabu.
Tycker du att det är mycket flirtande med porren i film just nu?
– Det är det väl i all media och i allt vi ser varje dag. Min film handlar om porr och anspelar inte på något annat. Den är väldigt tydlig med vad jag vill. Jag tassar inte runt ämnet utan tar upp en av de grövsta sakerna och går direkt på det.
– När jag beskriver en ”double anal penetration” är det för att det är den typen av situationer som så många ser på hela tiden. Då måste tjejen tömma tarmen med lavemang och töja på olika sätt. Jag har velat plocka fram det i ljuset. Inte bara antyda, utan visa det, kanske för att avdramatisera. Men det går ju inte att göra förrän du har tagit upp det.

Ninja håller med om att det finns en slags romantisering kring pornografi.
– Ja, eftersom vi inte pratar om vad som faktiskt visas. Vad det är, innebär eller hur det går till. Jag eftersöker att visa vad kvinnorna behöver genomgå från deras perspektiv. Det går inte att blunda och inte erkänna vad det faktiskt är.

ninja

Pornografi är ju också ett livsval, som mycket annat. På många sätt är det likvärdigt med till exempel juridik eller veganism. Vissa mår bra av det och andra mår dåligt. Att dra alla över en kam hör inte hemma i kritiskt tänkande. Att alla ska ha åsikter kring andra människors val och att det ska ligga till grund för diskussionen om pornografi är fel, menar Ninja.
– En sådan diskussion går ju att ha om en mängd val i livet. Det har varit en liten skevhet i debatten – hur dåligt mår människor av det egentligen? Så håller vi inte på kring andra livsval. Det har gjort mig ganska frustrerad.
– Jag har tusen åsikter om porr. Min film är 14 minuter lång och representerar inte allt jag tycker om ämnet. Därför kan det också bli lite missvisande. I en massa intervjuer har jag haft många åsikter som inte är representerade i just Pleasure. Händelseförloppet i filmen handlar inte om konsumenten, utan bara om människorna under en inspelning.

Det är lätt att ramla in i att undersöka en slags gruppdynamik när man diskuterar pornografi istället för att ta det ett steg längre.
Att undersöka exakt varför Ninja ville göra Pleasure känns också meningslöst. I så fall hade hon förmodligen sagt det med ord.
– Jag gick på känsla och intuitionen var att visa att de här människor också känner. Ge dem ett privatliv utanför stereotyperna. Människor inom pornografin avhumaniseras och jag tror många tolkar det som om deras kroppar inte är som andras. Många tänker kanske att det som gör ont på dem skulle inte göra ont på mig. Det finns relationer bortom det som händer i filmerna. Det var också en viktig poäng.
Att ha varit mer eller mindre aktiv inom ämnet sedan tonåren borde kanske göra en människa lite avtrubbad?
– Samtidigt märker jag att har blivit mer saklig. När jag började intressera mig för porr var jag fortfarande så upprörd och driven av en ilska som blev tärande. Hur och varför så många människors sexliv präglades av pornografi. Men det finns hela tiden nya dimensioner att förstå. Återigen måste jag trycka på att diskussionen har varit väldigt svartvit eller enkelspårig. Jag har velat göra den här filmen i många år och tänkt på den väldigt länge. I mitt liv är det en slump att det blev just nu när alla andra filmer inom samma ämne kommer.
Kommer du att fortsätta utforska porren?
– Min tanke är att göra en långfilm och följa en skådespelare under en längre tid. Då vill jag fortfarande ha en kvinnlig huvudkaraktär och beskriva hur hon hamnar där och hur hon går igenom olika saker.

***

Porren har legat som ett litet täcke över senvåren och mer kommer det att bli. The Sarnos hade premiär tidigt i år på Göteborg Film Festival. Paret Sarnos lever fortfarande och det ställer dem både i ett nostalgiskt ljus och i ett förlegat skimmer.
Joe Sarno hade en ambition att kombinera konst med erotik och kallades till och med ”the Bergman of porn”. The Sarnos är en biograffilm som inte tar ställning och det är ganska välbehövligt. Porträttet är snarare varmt och vördnadsfullt och fritt från hymlande.

I Anna Nolskogs kortfilm Boygame (som visades på BUFF i år) tycker de två bästa vännerna inte att internetporren ger den rätta stimulin, samtidigt som det är en enkelhet i att porren finns ett musklick borta. Men de vill ändå försöka stävja den känsliga utlösningsproblematiken. De börjar experimentera på sig själva. Efteråt blir vännerna snarare mer avslappnade inför sex än nervösa och obekväma gentemot varandra. Det mest underhållande med Boygame är att det inte råder någon tvekan om att en avsugning är något helt normalt mellan två vänner för att försöka förhindra för tidigt utlösning. Nolskog talar väldigt öppet om sex och tonåren och man önskar att porrdebatten skulle vara lika öppen och direkt. Boygame är en slags bisexuell fantasi och en väldigt fin sådan.

porrkungen

Fredrik von Krusenstjernas Porrkungens tårar berättar biografiskt om porrkonungen som fick in det första porrföretaget på NASDAQ. Men Private är egentligen bara en del av denna bittra och komplexa far och son-historia. Berth Milton Junior svor att aldrig bli som sin far och övertog företaget mot sin vilja. Han älskade pengarna och lyxen, men hatade varför han fick dem. Arvet blev snarare en grav konflikt med en far som sällan var närvarande. Krusenstjerna försöker träda bakom Berth Milton Juniors skal genom att sätta honom i terapisamtal. Då och där skymtar en människa fram och filmens titel blir ett faktum.
På samma sätt som två Truman Capote-filmer dök upp 2005 kommer nu två Linda Lovelace-biopics ha premiär inom loppet av ett år. Dupliceringseffekten är återigen slående. Lindsey Lohan tackade nej och Amanda Seyfried (från bland annat Mamma Mia) hoppade på tåget istället. Problemet är att Malin Åkerman också har anmält intresse för att spela världens första porrstjärna. Det visar sig att två olika Lovelacefilmer är på gång. Det kanske våras för porren 2014 också.

Ett annat belägg för detta – även om explicit sexualitet inte behöver vara porr – skulle kunna vara Lars von Triers kommande Nymphomaniac, som beräknas ha premiär runt lucia i år. Filmen är uppdelad i 12 kapitel. Charlotte Gainsbourg spelar huvudrollen och fler välkända namn i rollistan är Shia LaBeouf, Uma Thurman, Jamie Bell, Christian Slater och trofasta von Trier-hästen Stellan Skarsgård. Trots kontroverser och att regissören är en ”persona non grata” på Cannesfestivalen får von Trier de stora namnen med sig, vilket säger en del om hans status.

Nymphomaniac är sista delen i von Triers depressionstrilogi som inleddes med Antichrist och fortsatte med Melancholia. Filmen är uppdelad i två delar och kommer att landa på sammanlagt fyra timmar.
Gainsbourg spelar en kvinna som tas om hand av en man efter att hon misshandlats och lämnats på gatan. Hon börjar berätta om sin erotiska resa från födseln fram till hennes nuvarande ålder. Joe (Gainsbourg) är självdiagnostiserad nymfoman och som vanligt kommer förmodligen von Trier ligga på gränsen mellan sexism och voyeurism. Hans ständigt högra hand, producenten Peter Aalbæk pratar i en intervju i senaste Sight & Sound om att filmen antingen kommer att vara för extrem eller för snäll. Han tillägger också att sexet i filmen är det minst intressanta. En enkel väg att avdramatisera ämnet kan tyckas. En annan tanke från det danska radarparet är att Nymphomanic ska locka till sig en kvinnlig publik. De som vanligtvis flyr von Triers filmer på grund av för mycket kinky sex ska förhoppningsvis älska filmen. Anledningen är att Joe är en komplett hjältinna. Hon är starkare än alla runt omkring henne.

charlotte-gainsbourg-pl

Som grädde på porrmoset spelas det dessutom in en tvserie där Rafael Edholm som regissör vid rodret ska träda bakom porrinspelningar och testa gränserna. Ett pilotavsnitt är gjort och Edholm har studerat serier som Sopranos och Breaking Bad. Tvserien lär vara en historia som utspelar sig i porrbranschen efter att en filmregissör floppar och sadlar om för att göra porrfilm i stället (Aftonbladet, 2013-05-23).

***
Den österrikiske filmaren Ulrich Seidl monterar ner sexualitet som en djurisk och obscen våldsakt i sina filmer. Ofta är sexualiteten snarare en drift, något ytterst skamligt och en smutsig fetisch.
Både i filmer som Import/Export, Hunddagar, sina dokumentärer och i den nya trilogin där sista delen Paradis: Hopp som har premiär i höst. Filmerna är enligt filmaren fyllda av ironi som möjligen inte alltid går fram, beroende på vilka preferenser iakttagaren har.
Som sina österrikiska kollegor som Michael Haneke, Elfriede Jelinek och Thomas Bernhardt så blir också erotiken och det explicit sexuella en motreaktion mot en strikt katolsk uppväxt.
– Jag beskriver sanningen och fokuserar inte alltid på det sexuella som en snedvriden kyskhet. Däremot skapar skandaler alltid ett samtal eller en debatt.

Det finns ett komplext förhållande kring sexualitet i dina filmer, kan du berätta mer om det?
– Sexualitet bestämmer hela vårt liv. Även om vi inte söker det så är det avgörande för både ett förhållande, för äktenskap och hur människor utnyttjar sex. Det formar våra liv och öden. Mina filmer speglar ofta ensamhet där sex också är väldig förknippat med maktrelationer och moral.

Är paradiset i dina senaste filmer också ett slags sexuellt paradis?
– Alla söker sitt paradis. I mina filmer är det erotiska temat ett slags katarsis. Alla drivs vi av sexualitet i någon form och vi har bara vissa möjligheter.

honorarfrei

Paradis: Kärlek handlar om sexköp, Paradis: Tro om sex som något skuldbelagt och Paradis: Hopp om sexuellt uppvaknande eller nyfikenhet i tonåren. Vilka tror du är de positiva sidorna av sex?
– Jag är inte intresserad av att skildra sensualitet. Då kan jag lika gärna göra kostymfilmer. Jag vill ifrågasätta vad som driver oss och samhället att se så skamligt på pornografi och sexualitet.

Är det någon skillnad på hur män och kvinnor uppfattar dina filmer?
– Paradisfilmerna har faktiskt haft fler kvinnliga besökare än män. Det ser jag som något väldigt positivt. Jag vet inte riktigt varför. Förmodligen för att det faktiskt handlar om kvinnor och deras syn på sex. Visserligen på ett ganska extremt plan, men ändå. Filmerna har gått väldigt dåligt i Norge dock. De verkar inte ha samma syn på katolicism.

***

Ett urval av pornografiska filmer genom filmhistorien:

Scorpio rising (1964)
Inflytelserika undergroundfilmaren Kenneth Anger använder bikers, 60-talspop och nazism i en surrealistisk, pornografisk drömfilm som aldrig slutar fascinera med sin trashiga och samtidigt überestetiska stil.

The Pornographers (1966)
Shohei Imamuras film om en fader och hans kompanjon som börjar göra olagliga ”skinflicks” för att försörja familjen. Men familjen börjar sakta rasa ihop. En sorgsen, smutsig och kontroversiell film om branschens skam, skuld och slutliga svek.

Story of O (1975)
Mjukporr i soft focus. Emmanuelle-regissören Just Jaeckin tar sig an en klassisk erotikroman inspirerad av Marquis de Sade. Också en ständigt återkommande story hos Lars von Trier. Dansken gjorde till och med en hyllningsfilm till boken.

In the realm of the senses (1976)
Explicita scener och riktig sex i erotisk klassiker från Japan. När sexualitet övergår i maktkamp, extremitet och en akt blir känslolöst våldsam. Ständigt aktuell och en föregångare till både konstporr och porrfilm.

Matrosen & Stjärnan (1982)
Fassbinders svansång är en homoerotisk filmatisering av Jean Genet-romanen Querelle om några sjömän som hittar varandra genom ett horhus i Brest och börjar experimentera.

Boogie Nights (1997)
Dirk Digglers karriär om en välhängd porrstjärna börjar strålande, men snart halkar han ner i drogträsk, depraverande brottsbanor och glömska. Bygger delvis på John Holmes liv.

FaskaufmannQuerelle1

Text: Fredrik Söderlund



No Responses Yet to “”Flirtar vi med porren?” – artikel för Film & TV, nr. 2/2013”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: