Lars Winnerbäck: Hosianna – skivrecension för BT

18Sep13

hosianna-23884350-frntl

Lars Winnerbäck
Album: Hosianna
Bolag: Universal
Genre: Rock
Betyg: * *

Lars Winnerbäck är lite som Posten. Du får precis vad du förväntar dig. Ok, det kan hända att får en oväntad grej som du inte har beställt.
I princip allt Winnerbäck har gjort sedan tredje skivan Kom låter likadant. Vi kan nog prata om mall eller att ha stakat ut sin väg. Inget fel i det. Fråga AC/DC. Jag kräver ingen coverskiva med endast The Cure-låtar, inga elektroniska inslag. Det hade bara blivit olidligt. Minns bara vad som hände när Lou Reed skulle förnya soundet och slog sig ihop med Metallica. Möjligen karriärens största bottennapp förutom Metal Machine Music på 70-talet med ogenomträngligt oväsen. Men Reed försöker åtminstone. Det går inte att ta miste på att det verkar råda ett totalt ointresse till progress hos Winnerbäck. Möjligen gör han sin Nebraska om tio år, men frågan är om någon bryr sig. Han sjunger om sig själv som vem som helst i Vem som helst blues. Ärligheten går i alla fall inte att klaga på.

Men någonting måste väl ha hänt hos Winnerbäck under 20 år? Nej, egentligen inte så mycket. Mörkret har tilltagit en del. Tyngden och bördan i livet har blivit lite värre. Ljuset i tunneln finns där. Det har det alltid gjort. Förra skivan kom för fyra år sedan och återigen har Winnerbäck tagit sig ut till studion på den Irländska landsbygden. Det hade varit intressant att få höra ett mer vindpinat landskap krypa in i musiken, något öppnare och större. Mer whiskeykärvhet och kyla. Skivans omslag med Winnerbäck som en svart siluett med omringande kullar och träd lovar alltså för mycket

En av Lars Winnerbäcks idoler Thåström är med och sjunger på Gå med mig vart jag än går. Thåström sjunger om Berlin, Winnerbäck om Stockholm. Här har vi alltså en mästare/lärling-problematik. Lärlingen har studerat, men når bara upp till hälften. Han kan inte ens kika över Die Maur.  Det kanske är elakt att jämföra en Linköpingsmed som stått stilla och smitt sitt järn utan större konstnärlig framgång med rockinstitutionen Thåström. Framför allt när expunkaren lyckas bli bättre och bättre med åren. Winnerbäck försöker visserligen få till hesheten i duetten med sin inspirationskälla, men det låter mest manierat.

För de mest hängivna fansen är Hosianna ännu ett tryggt kapitel med efterföljande turné där de får sjunga med till sin hjälte. Kravet på variation är inte ett måste. Säkerheten och igenkännandet från förr räcker gott. Nästa gång kanske en stråkorkester, en blick på andra musikgenrer eller ett paket med lite mer opassande snören skulle göra Winnerbäck intressant.

Fredrik Söderlund



No Responses Yet to “Lars Winnerbäck: Hosianna – skivrecension för BT”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: