”Hotell” – filmrecension för Filmrutan

04Okt13

photo_l

Hotell
Regi
Lisa Langseth
Producenter Patrik Andersson, Frida Jonason och Fredrik Heinig.
Manus Lisa Langseth
Foto Simon Pramsten
Roller Alicia Vikander, David Dencik, Anna Bjelkerud, Mira Eklund, Henrik Norlén, Simon J. Berger m fl.
Sverige 2013
Längd 1 tim 37 min
Distributör Triart Film AB

En utdragen och fysisk förlossningsscen blir början på något som långsamt utvecklar sig till en gruvlig ångestperiod. Erika har blivit lovad planerat kejsarsnitt men måste föda på vanligt vis. Efteråt drabbas hon av förlossningsångest som försätter hela hennes liv i en djup dimma. Den postraumatiska stressen är starkt skildrad. Depression i form av orkeslöshet, nära till irritation, sammanbrotten, olusten till allt i vardagen och att inte riktigt se något ljus.
Erika börjar gå i gruppterapi med andra likasinnade. Till en början känner hon sig bara malplacerad och idiotförklarad. Men samstämmigheten med de övriga börjar sakta växa sig större. Hela gruppen bestämmer sig för att åka ut och resa, ta in på olika Hotell. I första hand för att få vara ensamma, bli fria från utomstående intryck och på något sätt förlösa sig själva. Känslan av att vilja vara någon annan för en stund. Det är här filmen svänger om från att vara ett välmenande hjälp till självhjälp-drama till att bli en komisk tripp inte helt olik den i Gökboet (1975). Tanken är att alla ska erkänna vad som är deras egentliga problem som de ältar inför de andra. Bland annat så ska David Denciks karaktär frigöra sig genom inkaindianers tortyrmetoder. Här finns alltså mycket tonsvängningar och feelbad som med tvära kast övergår i en märklig feelgoodkänsla.

Det är Erika själv som ger namnet åt filmtiteln i sig. Hon försöker beskriva sitt tillfälliga mående som ett inre hotell. Som att hela tiden vakna upp i ett nytt rum. Både som en slags förvirring och en säker plats som man själv känner trygghet i. En fin tanke som kanske kan låta lite plattitydpretentiös, men som ändå fungerar i sin lilla säregna liknelse.

Regissören Lisa Langseths och Alicia Vikanders första samarbete Till det som är vackert (2010) var en ruskigt ojämn film om att hitta skönhet i livet och att med hjälp av det fly från en svår verklighet. Om att våga och vinna om man tror på det tillräckligt mycket. Hotell har ett liknade psykologiskt upplägg men handlar mer om att fly in i sig själv genom andra som även de är gömda i ett eget skal. Andra filmen hittar också ett välkommet mörker som pendlar mellan förnekelse och att inte kunna våga öppna upp sig till fullo. Möjligen kommer regissören Langseth och skådespelaren Vikander fortsätta ha ett tajt band framöver. Kanske inte riktigt att likna med Martin Scorsese och Leonardo DiCaprio, men i alla fall som ett intressant alter ego- och kompletterings-samarbete. Hur ojämna filmer än må vara så har paret en fin samklang.

Fredrik Söderlund

Annonser


No Responses Yet to “”Hotell” – filmrecension för Filmrutan”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: