Kate Bush-artikel för Etc. (2014-09-05)

05Sep14

kate_bush flotte

Mitt i punkens peak sjöng en 19-årig Kate Bush låten ”Wuthering heights” på Top of the pops. Hon var som en blandning mellan en dansande proggälva med änglalik röst och en vitklädd häxa. Eller som en musikskribent beskrev henne – ”en operasångerska i en hiss”.

Efter sina två första album The Kick Inside och Lionheart gav sig Kate Bush 1979 ut på turné. I slutändan kostade den så mycket på artistens både fysiska och psykiska hälsa att hon aldrig gjorde om samma bedrift. Bara spridda uppträdanden. Tills nu. Generationer hade gett upp hoppet om att få se henne live. I mars kom det positiva chockbeskedet att det efter 35 år skulle bli 15 livedatum som växte till 22. Samtliga spelas på Apollo Hammersmith i London. Popvärlden stannade.

Allkonstnären
En av många kvalitéer hos Kate Bush är att hon aldrig låtit sig kategoriseras. Hon är och vågar vara allt – pop, rock, jazz, teater, mim och dans. Som mänsklig alkemi. Ett rusande tåg av kreativitet och uppfinningsrikedom. Så har det varit sedan hon spelade in sina första demos som tonåring. Kate Bush har blivit en egen genre. Istället för att påverkas av ord som barock, pretentiös, skrattretande, patetisk och högtravande har hon använt dem till sin fördel genom att visa hur man kan sätta in dem i sitt rätta element. Bara modet och viljan finns där så får idéerna verka hur konstiga och udda som helst. Givetvis krävs det en stor begåvning som kan jobba med så breda penseldrag.

Kate_Bush_Wuthering_Heights_1978-500x333

Inspirationskällorna
Få om någon artist har blandat konstformer som Kate Bush. David Bowie är förmodligen den som kommer närmast.
Den textmässiga inspirationen kommer från både, konst, litteratur, musik och framför allt film. Bush menar att hon ser sina låtar som små filmer. Visuellt berättande stämningsstycken.
Sångerskan har alltid varit en stor konsument av skräckfilm. Hon lär ha sagt att ”jag vill att människor ska få samma adrenalinkick av min musik som jag får när jag sitter i en biograf och ser en rysare”. Exempel på skräckfilmer som inspirerat Kate Bush är Night of the demon (Jaques Tournier), The Shining (Stanley Kubrick), Don’t look now (Nicholas Roeg) och Nosferatu (Werner Herzog).
När det kommer till musik påverkades Bush starkt av sångerskor som Billie Holiday och Joni Mitchell. Hon hade fått sin klassiska musikbakgrund vid familjens piano, men de som Kate Bush framför allt drogs sig till i sina unga tonår var artister från den brittiska glam- och symfonirocktraditionen. Folk som Bowie, Roxy Music, King Crimson, Pink Floyd och tidiga Genesis. Det mer spektakulära, teatrala och extravaganta. Och så den största ledstjärnan Elton John.
Måleriet blev också en del av Kate Bushs artistiska uppvaknande. Surrealister som Dali och Magritte och sinnligare målare som Millais och Rossetti. Återigen två motpoler som skapar motsättning, oro och spänning.
Inom litteraturen är de givna namnen klassiska författare som James Joyce, Lord Tennyson, Emily Brontë, William Shakespeare och Henry James.

Sensual-World-Back-(CD-Size

Karaktärsbiblioteket
”People spend their whole lives acting. You show this face to one person and another to someone else. It’s all a form of acting. There are probably about twenty people in every individual”
Sångerskans eget citat säger en del om hur hon ser på sina låtars innehåll. Som hos alla musiker tolkas Kate Bushs texter som en självrannsakan. En direkt spegling av hennes eget liv. Bush har snarare skapat ett briljant karaktärsbibliotek. Både kusligt, fyllt av lyckorus, sagoaktigt och historiska företeelser och personer som Houdini och talet Pi. Givetvis går det att tolka in artistens personliga uppgörelser överallt. Kanske inte minst i och med uppbrottsalbumet The Red Shoes (1993) där både ett långvarigt förhållande hade tagit slut och artistens mor gått bort. Men det självreflekterande har aldrig varit intentionen.
Enligt artisten själv är musiken betydligt mer intressant än henne själv. En kontring till att media vill få henne att förklara mystiken, texterna och det extroverta. Att träda in i en Kate Bush-värld är som att kasta sig mellan Alice i Underlandet, Peter Pan, gotik och sensualitet.

Några exempel på Kate Bushs mer morbida och mörka sida:
* Heads we´re danced (1989) där en kvinna inser att hon dansat med Adolf Hitler hela kvällen.
* Mother stands for comfort (1985) om en mördare som söker tröst hos sin mor eftersom han vet att hon alltid kommer finnas där oavsett vad han gjort.
* The kick inside (1978) om ett incestförhållande mellan en bror och syster där hon blir gravid och tar livet av sig av skam.
* Breathing (1980) sjungen från ett fosters perspektiv som andas in strålning och vill stanna i livmodern på grund av världen efter ett kärnvapenkrig.
* Misty (2011) om en flicka som älskar med sin snögubbe och blir helt förstörd när hon märker att han långsamt smälter bort.

Misty1

Från timid till explosiv
Kate Bush-intervjuer visar upp en blyg, tillbakadragen och nästan timid artist. Men hennes vision är alltid klarsynt och välartikulerad. Från första början var målet att bara få ge ut ett album men dolde snyggt att hon ville ha ut det maximala ur sin konst. Artisten var tack och lov långt ifrån färdig. Genom sin 40-åriga karriär har Bush utvecklats för varje album och period. Hon har också på klassiskt artistmanér bytt persona när hon äntrar en scen. Och hon vet att när hon fått ur sig demonerna, exploderat av lycka och lättat sitt hjärta väntar alltid det där lugna hemmet på landsbygden som hon kan återvända till.

Babooshka

Tidslinje
1958
– föds 30 juli i Kent utanför London.
1975 – Pink Floyd-gitarristen David Gilmour har blivit rekommenderad att söka upp sångerskan. Han åker hem till en 17-årig Kate Bush i hennes familjehuset och lyssnar när hon spelar upp ett 50-tal låtar. Han gillar det han hör och får EMI att signa henne. En kort tid efter ser hon en föreställning av mimdansaren Lindsay Kemp som kommer att påverka henne enormt.
1978 – får ett gigantiskt genomslag med låten ”Wuthering Heights” och blir popnamnet på allas läppar. Både debuten The Kick inside och uppföljaren Lionheart släpps.
1979 – ger sig ut på sin första turné som blir en stor succé.
1980 – ger ut albumet Never for ever som innehåller låtarna Babooshka, Army dreamers och Breathing – tre låtar som sångerskan för evigt kommer att bli förknippad med.
1982 – släpper fjärde albumet The Dreaming – artistens konstnärligt sett mest utmanande verk. En skiva som tog två år att göra. Mycket på grund av den var självproducerad och spelades in på många olika ställen. En flopp jämfört med tidigare skivor. Kritiserades av stora delar av den brittiska pressen. Bland annat av Melody Maker för att det var bland det konstigaste de hört.

Dreaming

1985 – stora genombrottet på båda sidor Atlanten med skivan Hounds of love som fortfarande är hennes mest sålda album. En kreativ höjdpunkt som var uppdelad i två delar där den första bestod av hitsinglar som Running up that hill (a deal with god) och titellåten. Skivans andra hälft The Ninth wave är en imponerande låtsvit om en person som håller på att drunkna och som fantiserar för att hålla sig vid liv.
1989 The Sensual world släpps. Kate Bushs mest värdsliga album med instrument och musikstilar från hela världen. Innehåller bland annat den svidande vackra och utlämnande balladen This woman’s work.
1993Sjunde skivan The Red shoes (en hyllning till 40-talsfilmen med samma namn) kommer. Oväntade gäster som Prince, Eric Clapton och Jeff Beck medverkar.
Inspelningen är kantad av sorg efter tre tragiska händelser under en kort period – sångerskans mors bortgång, en nära vän som dör i AIDS och att giftermålet med ständige medmusikern Del Palmer tar slut.
2005 – släpper dubbelalbumet Aerial, hennes första på 12 år. Under uppehållet fokuserar Kate Bush på sin familj och sonen Albert som föds 1998. Han får en låt döpt efter sig i och med Bertie.

Aerial 1
2011 – släpper både Director’s cut med omgjorda versioner av tidigare låtar och temaskivan 50 words for snow. Med på skivan är både hennes son, Elton John och Stephen Fry.
2014 – gör sin första turné på 35 år med 22 datum mellan den 26 augusti och 1 oktober.

Fredrik Söderlund



No Responses Yet to “Kate Bush-artikel för Etc. (2014-09-05)”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: