U2: ”Songs of innocence” – skivrecension för BT

22Sep14

U2-Songs-of-Innocence

Artist: U2
Album: Songs of innocence
Bolag: Island/Universal
Genre: Rock
Betyg: 2

Väldigt lite har hänt i U2:s musikaliska utveckling de senaste 15 år sedan. De har lutat sig tillbaka och sett tåget svischa förbi och känns långt ifrån ett band med pulsen på samtiden.
Det kommer snart även en kompletteringsskiva som passande nog heter Songs of experience. Songs of innocence and of experience är taget från en illustrerad diktsamling av poeten och konstnären William Blake. Tänk om U2 hade vågat tänka i lite annorlunda banor och släppt fram ett Blake-mörker eller en desperation som krönte skivor som War och kanske framför allt Achtung Baby.
Det är alltid lite oroväckande när ett band blir en svagare variant av band de inspirerade en gång i tiden. Nu låter U2 snarare som en lite utspädd mix mellan Killers, The Sounds och Coldplay. Det var väl ändå inte meningen.

Enligt Bono är Songs of innocence det mest personliga de gjort. Hans texter handlar bland annat om när han träffade sin nuvarande fru för första gången (Song for someone – albumets finaste spår), om hur hans mor gick bort när han bara var 14 år, Iris (hold me close), och om Nordirland-konflikten (Raised by wolves – också en stark skildring). Han är de stora ordens och gigantiska arenornas man. Här vill han verka på mindre skala.

Det är tillbaka till rötterna som gäller – en skiva inspelad i Dublin och en tillbakagång till band som guidade dem från början. Första låten börjar med ”oh oh” och är en hyllning till Joey Ramone. Eller hyllning är att ta i. Förvirrande nog handlar låten snarare om Bono själv. Ego eller namedropping? Svårt att komma fram till.

U2 har haft fyra år på sig att komma fram till något utanför ramarna, men låtarna bara pågår som bakgrundsrock. Bandet har bevisat att de fortfarande kan göra bländande refränger. Här måste du leta med ljus och lykta. Tyvärr utan någon vidare framgång. Inte ens The Edge orkar riva hål på den glansiga ytan. Personligt eller inte, som lyssnare måste du bry dig om vad som sägs annars når budskapet aldrig fram. Men det finns i alla fall en Sverige-kvot som Lykke Li fyller upp när hon körar på sista låten The Troubles

Songs of innocence är släppt av Apple. Ett teknologiskt företag som står för progress och framåtanda. Någon som på ett intelligent sätt skapar behov hos oss som vi inte visste att vi behövde. Däremot behöver vi inte U2:s nya skiva så mycket. Den är långt ifrån en ny iPhone.

Fredrik Söderlund



No Responses Yet to “U2: ”Songs of innocence” – skivrecension för BT”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: