Paprika Steen-intervju – artikel för Kulturmagasinet Cora

11Mar15

paprika

Skådespelaren Paprika Steen har förmågan att svänga från glädje till sorg på bara några sekunder och har varit en av Nordens mest färgstarka skådespelare sedan genombrottet i ”Festen”. Hon är ständigt aktuell. Nu senast i Bille Augusts film ”Stilla hjärta”.

Att Paprika Steen är har en stark personlighet märks inte bara på vita duken utan direkt efter att vi gått in intervjurummet. Hon är yvig, uppe i varv och stirrar mig rakt in i ögonen. Men det finns också en stor värme i den disciplinerade och självsäkra framtoningen.
– Om jag hade varit man hade det varit mer okay att vara precis som jag och säga precis vad jag känner. Vissa tål det, andra inte. Jag har aldrig kunnat fejka, säger Paprika.
Senaste filmen ”Stilla hjärta” är ett ensemble-drama där en döende mor, spelad av veteranen Ghita Nørby, samlar hela familjen på sitt lantställe för att ta ett sista farväl. Hon har bestämt sig. Hon ska släcka sitt eget liv och alla vet om det. Modern har den yngre depressiva fska ha något att falla tillbakaa Nllet är Paul Thomas Anderson (bland annat Magnolia och . t de ska ha något att falla tillbakafska ha något att falla tillbakaa Nllet är Paul Thomas Anderson (bland annat Magnolia och . t de ska ha något att falla tillbakadottern Sanne som favorit och Paprikas karaktär Heidi försöker desperat få hennes mamma att öppna sig och visa henne kärlek under dessa sista dagar. Bille Augusts film är vacker och finstämd om hur besvikelse och inre tumult som aldrig tidigare kommit upp till ytan och som nu plötsligt fått en deadline.
– Jag har själv varit med om en situation som kan liknas lite vid ämnet. Min mor fick en hastig blodpropp. Jag undrade varför hon inte kommit till min premiär. Sedan hittade jag och pappa henne hemma på golvet. Jag fick en förkrossande inblick i hur livet kan vända på bara några timmar.

stillahjärta

”Stilla hjärta” är också en Bergman-tintad och minimalistisk film i utförandet där små gester och obekväma situationer känns lika täta som i ett teaterstycke. Lars Norén på sparlåga, utan frenetiska utbrott och den ibland påtagliga nihilismen. Filmens titel kan ses som dubbelbottnad. Dels som moderns hjärta som hon vet kommer att sluta slå om ett par dagar och dels hur dödshjälp faktiskt kan ha en positiv klang.

Scenen som bryter av filmens melankoliska anslag är när alla är samlade i soffan och beslutar sig för att röka en joint som Sannes slacker-pojkvän har med sig. Modern i familjen har allt att leva för de sista dagarna och vill prova på något så långt ifrån hennes världsliga uppfattning som möjligt. Det slutar med att de flesta sitter och gapskrattar när de ser hennes reaktion.
– Jag älskar den scenen och den visar hur briljant manusförfattaren Christian Torpe kan vara. Den var oerhört rolig att spela och alla har verkligen sin egen tolkning av hur narkotika påverkar dem. Jag har själv aldrig varit i närheten av att prova så att försöka spela en hög person var en minst sagt spännande upplevelse, säger Paprika.

Det som framför allt lockade Paprika Steen till rollen som Heidi var att hon tycker om utmaningen att försöka blanda sorg med glädje.
– När du ser hur en skådespelare har ett slags hoppfullhet i gråten. Att försöka upprätthålla modet och att bryta samman på samma gång. Svänga från ett ansiktsuttryck till ett annat inom loppet av några sekunder. En av mina favoriter Gene Hackman som är en stor inspirationskälla när det gäller just detta. Hans skådespelarstil känns som när Gene Kelly dansar. Det ser så lätt ut, som om han inte förberett sig utan bara gör det. Jag försöker också få det att kännas som om jag lever i nuet när jag spelar. Jag respekterar hantverket och researchen inför roller, men kan inte känna respekt för någon som säger ”det är så här vi brukar göra”. Då måste jag göra tvärtom.
web-bille-august-by-pamela-pianezzaweb-paprika-steen-by-pamela-pianezza

En annan anledning till att Paprika tog sig an rollen har också att göra med hennes stora respekt för regissören Bille August.
– Jag tycker att han har varit Danmarks mest tongivande dramaregissör de senaste trettio åren.
Paprika är mamma och en övertygad feminist. Ingen ovanlig kombination i sig, men växer man upp med fem bröder gäller det att aldrig vika ner sig när det gäller ens åsikter. Det har också präglat hennes liv som skådespelare.

– Jag är väldigt självständig. Vissa har stora problem med det. Jag växte upp med nästan bara män. Min mamma var nästan aldrig där så jag kan pojkars och mäns beteenden väldigt bra.
Nog för att Paprika kan uppfattas som en manhaftig bitch i många roller så har hon alltid haft förmågan att ta ner det expressiva till en finkänslig nivå. En film som ”Applåd” (2009) om den alkoholiserade skådespelaren Thea är en påminnelse om Paprikas stora register som aktör. När Thea kommer ut från rehab har hon innan dess gått igenom en skilsmässa och tappat vårdnaden om sina barn, men hon försöker desperat komma tillbaka och övertyga alla om att hon är en annan kvinna.
– Filmen utspelar sig i teatervärlden som kan vara en väldigt tävlingsinriktad och hemsk värld. Jag läser inte på så mycket om mina roller och diskuterar inte dem så mycket heller. Jag tar mig an rollen utan att sönderanalysera vad den egentligen handlar om. Därför var Thea en intressant karaktär. Det finns inte så många bra filmer om skådespelare. De känns ofta falska och problematiska eftersom de gärna visar hur en regissör tror att en skådespelare är. Thea har problem att relatera till världen utanför och är både intelligent, outhärdlig och cynisk på samma gång. Hon känns på riktigt, säger Paprika.

75

Danska filmskribenter har någon gång sagt att de är rädda för Paprika. Förmodligen för att hon är tuff och inte har mycket till övers för dem.
– Jag har inte gjort en intervju med en dansk filmskribent på flera år. Anledningen till att de blir obekväma är att jag frågar något om dem istället för tvärtom. Att jag utmanar och säger saker som ”vad vill du göra med den här intervjun”. Jag vill inte passa in i deras mall helt enkelt.
Hon tycker att många av skribenterna är fördomsfulla och dömande. Paprika säger att hon är intuitiv och snabbt uppfattar åt vilket håll en konversation håller på att gå.
– Märker jag att den som sitter mitt emot mig bara vill framhäva sig själv sätter jag upp en känslomässig järnport framför mig och stänger av allt.

Skådespelerskan fick nyligen pris för sin roll i ”Stilla hjärta” på en filmfestival i San Sebastian. På frågan om varför det alltid måste delas upp i manlig/kvinnlig huvudroll och så vidare är hon både kluven och positiv.
– Jag gillar Golden Globe. Att det delas upp komedi och drama. Det är intressant hur många kvinnor som bara försvinner i flera år efter en Oscar. Kolla på skådespelerskor i Hollywood. Jag fick fyra priser i Danmark under ett år och efteråt kände jag att jag förmodligen var över som skådis. Jag brukar säga till yngre kollegor att ”It sucks to be an actress when you are 50” och att de verkligen borde ha något att falla tillbaka på när de är har nått den åldern.

Det är svårt att prata om danskt filmliv utan att ta upp landets bad boy nummer ett Lars von Trier. Paprika spelade i Dogma-filmen ”Idioterna” (1998) och ”Dancer in the dark” (2000). De är vänner, men har helt olika syn på filmskapande. Paprika har utifrån alla sina roller regisserat två filmer – ”Låt de små barnen…” (2004) och ”Till döden skiljer oss åt” (2007).
– Jag och Lars gillar varandra och har kul när vi träffas, men jag skulle aldrig kunna göra filmer som honom. De är mer som konstinstallationer. När han gick på filmskolan var det fransk film och Tarkovskij som gällde, när jag var där var det amerikanskt 70-tal som ”The French connection” och DeNiro. Och så har han så konstig casting. Skådespelare från hela världen vilket jag tycker förvirrande. ”Melancholia” är ett sådant exempel. Jag tror inte jag har gillat en von Trier-film sedan ”Dogville”.

Fakta
Paprika Steen föddes 1964 i Köpenhamn och har skådespelat sedan hon var nio år gammal. Hon var med alla de tre första Dogma-filmerna och har även regisserat två egna filmer. Tre av hennes mest kända roller är som Marie i ”Älskar dig för evigt”, Thea i ”Applåd” och som Nete i ”Okay”.
Aktuell i Bille Augusts film ”Stilla hjärta”.

Fredrik Söderlund

Advertisements


No Responses Yet to “Paprika Steen-intervju – artikel för Kulturmagasinet Cora”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: