Conchita Wurst: ”Conchita” – skivrecension för BT

20Maj15

conchita

Artist: Conchita Wurst
Album: Conchita
Bolag: Columbia/Sony
Genre: Pop
Betyg: 2

Innan de sexuellt gränsöverskridande dagarna startade Österrikiska 27-åringen Conchita Wurst (Tom Neuwirth) pojkbandet Jetzt Anders! Han växte upp som den enda homosexuella killen på skolan i en liten ort och fick utstå hån och mobbing. 2011 började hen uppträda som artisten vi känner från Eurovision-vinsten förra året.
Idag pratar Wurst bland annat om sig själv som två hjärtan som slår i samma bröstkorg. Som ett välkoordinerat lag som jobbar som en duo. En å ena sidan uppdiktad, men också en privat person som respekterar och uppskattar varandra.

Conchita har definitivt självironi i all stark vilja att uppmärksamma världen på ickenormativt tänkande, hat och fördomar. Wurst kallar sig själv skäggiga damen, har tagit namnet Conchita (som betyder ”fitta” på spanska) och efternamnet Wurst som är tysk slang för det manliga könsorganet.

Musiken är mest generiska fettballader fråntagna originalitet. Trots att skivan har tagit ett år att göra så låter materialet så strömlinjeformat att designen på en Porsche känns bucklig i jämförelse. Inledande You are unstoppable lånar ett ”yooouhoohoo” från Robin Stjernbergs You, Pure är Rise like a phoenix lillasyster. Avicii-liknande dängan Firestorm är skivans I will survive. Conchita säger själv att hon inte kan dansa, men folk på dansgolven lär omhulda låten och pumpa loss tills svetten lackar.

I slutändan framstår ändå vinnarbidraget Rise like a phoenix som Conchitas My heart will go on där allt annat bleknar. Stämbanden framkallar lika androgyna känslor hennes egen uppenbarelse. Titlar som Out of body experience och Where have all the good men gone är självreflexiva låtar med glimten i ögat.

Jag vill alltid försöka hålla person från verk åtskilda. Ofta är det väldigt svårt. I Conchitas fall högaktar jag det hon står för i en värld full av politiska missnöjespartier, homofobi och rasism. Hen är ett viktigt och vågat inslag i intoleransdebatten och är en stark förebild. Samtidigt är musiken platt, för mycket dramatik för ingenting och tunn som bakpapper. Men frågan är om det i spelar så stor roll i slutändan? I veckan släpptes också ett samarbete mellan rapparen ADL och Jocke Berg. Jag kan inte låta bli att tänka på hur en estetisk kulturkrock mellan Berg-låtar och drag queen-Conchita skulle låta på skiva. En intressant spekulation.

Fredrik Söderlund



No Responses Yet to “Conchita Wurst: ”Conchita” – skivrecension för BT”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: