Freddie Wadling: ”Efter regnet” – skivrecension för BT

10Mar16

efter_regnet-36781642-frntl 

Artist: Freddie Wadling
Album: Efter regnet
Bolag: Parlophone/Warner
Betyg: 4
Genre: Pop
Freddie Wadling är en av Sveriges mest intressanta och mångsidiga artister de senaste 30 åren. Han byter hela tiden alias och är som en musikalisk kameleont. Från punk med Liket Lever, mörk och dramatisk industripop i förbisedda Cortex och Blue For Two till gästspel i melankoliska Fläskkvartetten och en hyllning till Captain Beefheart.

2000-talet har dock varit upp och ner. Lite väl tillbakalutat, ojämnt och mindre intressant. Konstellationer och teman där sångaren ibland inte har kommit till sin rätt till hundra procent. James Bond-låtar, skillingtryck och monster-skivor i all ära, men Wadling ska inte vara för mysigt jazzigt, gräva för mycket i svenska vistraditioner från hundra år tillbaka och sjunga för mycket Bellman och Hasse & Tage. Wadling kan tolka musikarvet på ett bitvis briljant sätt med genialiska covers, men det har blivit för mycket av den varan. Den känns som att Freddie Wadling har väntat på det nya albumet i två årtionden.

Vi får nyskrivet, covers och svenska versioner av klassiker. Bland annat Velvet Undergrounds Sunday morning. Med tanke på att sångerskan Nico sjunger i originalet blir Wadlings tappning ännu mer mystifierad. När sångaren pratsjunger stroferna i Håkan Hellströms Känn ingen sorg får låten en ny förklädnad. Den blir intim och eftertänksam på ett annat sätt.

På Efter regnet backas Wadling bland annat av Stina (snälla släpp en ny egen skiva) Nordenstam på några låtar. Hennes specialskrivna Nu lyfter vi från marken är ett perfekt öppningsspår. När det är dags för refrängen känns det verkligen som att noterna lyfts från notbladet upp i luften. Frigörs och svävar bort. Mäktigt. Nordenstam har också haft den goda smaken att göra en låt byggd på en dikt av den ryska regissören Andreij Tarkovskijs fader. Det är inte nog är kanske inte lika symboliskt slagkraftig i musikform som far och son Tarkovkijs filmer och prosa, men den passar bra in i sammanhanget. Inget spår känns överflödigt på Efter regnet. Wadlings spruckna röst kommer från själen. Det hörs inte minst i Ensam på havet som är en av årets hittills vackraste ballader.

Cellisten Sebastian Öberg från Fläskkvartetten har producerat och är det ständiga bollplanket. När Öberg och Wadling finns i samma rum skapas en slags magi. Så har det varit sedan samarbetet startade i slutet av 80-talet.

Wadling låter fortfarande som Djävulens egen crooner och nya skivan har både den emotionella tyngden och konsekvensen i materialet. Välkommen tillbaka Freddie.

Fredrik Söderlund

 

 



No Responses Yet to “Freddie Wadling: ”Efter regnet” – skivrecension för BT”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: