”Den hemlighetsfulla filmträdgården” – artikel för Hemträdgården

03Apr16

Trädgårdar på film

Peter Sellers, Kate Winslet, Gérard Depardieu, Clive Owen och Julianne Moore är bara några. Tillsammans med många andra har de påtat, skapat, klippt och förundrats i sina film-trädgårdar. Deras gröna fingrar har legat till grund för både sorg, romantik, uppgång och fall. Filmskribenten Fredrik Söderlund gräver ner händerna i den cineastiska jorden och hittar de bästa filmfröna.

100354_800x600.jpg

Trädgårdsmästaren
Faktum är att filmhistoriens första komedi hade trädgård som tema. Trädgårdsmästarens hämnd (1895) är en kortfilm om hur en man hämnas på en pojke som har ställt sig på vattenslangen och lyft foten så vattnet sprutar ut i ansiktet på trädgårdsmästaren. Han får smisk på rumpan sedan är det över.
Säg trädgårdsmästare på film och de flesta tänker nog på Peter Sellers roll som den mentalt handikappade Chance i Välkommen Mr. Chance! (Being there, 1979). Chance har jobbat hela sitt liv inom fyra väggar och har inte en susning om vad som händer utanför. Han flyttar undan sina plantor varsamt i öppningsscenen. Det visar sig snart att trädgårdsarbetet bara är en språngbräda in i en osannolik livsbana där politik, ekonomi och Washingtons societet blir vardag. Chance blir bland annat presidentens närmsta rådgivare. Istället för sina växter tar han istället hand om ett depraverat samhälle. Den simple mannen som ställer allt till rätta. En heroisk insats från någon som från början bara är blomtokig.
En annan avdelning är när trädgårdsmästaren står för ett sexuellt uppvaknande. I både Gods and Monsters (1998), Morgondagen är vår (All that heaven allows, 1955), Far from heaven (2002) och The Kids are all right (2010) väcker den som har hand om trädgården erotiska känslor. Men de är också historier där samhällsklasser krockar, den förbjudna relationen står i centrum och de antagna normerna raseras. Inom litteraturen är väl det mest kända exemplet Lady Chatterley’s älskare.

far-from-heaven-3.jpg

Eskapismen och magin
Trädgårdsarbete är ofta något meditativt och en möjlighet att fokusera på någonting annat än vardagen. Det gäller även i många filmer. Bland annat i Gröna fingrar (Greenfingers, 2000) där några av landets farligaste brottslingar förflyttas till en lyx-anstalt som blir ett sätt att testa frestelsen att rymma. Ett misstag och de åker tillbaka till finkan. Denna sanna historia börjar så klart med att alla fångar spottar på blomsterplanterande och kallar det ”women’s work”. Men vinden vänder och vips så är alla interner nere med fingrarna i jorden. Hårdhudade fångar mot delikata och ömtåliga blommor. Det går så bra för gänget att de hyllas av trädgårdsoraklet Georgina Woodhouse (Helen Mirren) och får en chans att tävla i legendariska Hampton Court Palace Flower Show. Filmen är bitvis sötsliskig som nektar, men har en trots allt en stor rosenröd charm.

Danska filmen med den fyndiga titeln Adams äpplen (Adams æbler, 2005) har ett liknande tema, men är hård, våldsam och tragisk. När nynazisten Adam släpps ut i fängelse tas han om av prästen Ivan som snabbt frågar ”vad kommer vara ditt mål här?”. Ivan får inget svar utan blir mest idiotförklarad. Adam går till slut med vakta det ensamma äppelträdet som står på gården. Hans tillfälliga livsmål blir att baka en kaka av äpplena. Alla filmens sex huvudkaraktärer, inklusive prästen, är galna på sitt vis. Symboliken är föga subtil i sitt sätt att vilja skilja kyrkan som ett dårhus, men filmens röda tråd klipps aldrig av – Adam ska hålla trädet vid liv oavsett om det är blixten, kråkor eller maskar som försöker sätta stopp för honom.

Glamorous over fifty - My House in Umbria 2003 movie.jpg

Mitt hus i Umbrien (My house in Umbria, 2003) är ett finstämt drama om en grupp människor som överlever ett terroristdåd på ett tåg. De flyttar alla hem till Mrs. Delahuntys (en som vanligt fantastisk Maggie Smith) blomstrande pensionat. Hennes hus på den italienska landsbygden blir retreat för den udda skarans traumatiska bearbetning.

Frances Hodgson Burnetts litterära klassiker Den hemlighetsfulla trädgården (The Secret Garden) har filmatiserats otaliga gånger i både film, animerad, tv-serie och tv-filmsform och gör sig perfekt i ett visuellt medium. Den mest fulländade filmatiseringen är gjord av polska regissören Agnieszka Holland 1993. Historien om den föräldralösa flickan Mary som adopteras av den stränga och glädjelösa Mrs. Medlock (återigen Maggie Smith) är både rörande och mörk. Ramsan ”Mary, Mary, Quite Contrary” får två betydelser. Dels så sjungs den retsamt för Mary av de andra barnen när hon ska lämnas bort på den gråtunga hamnen i England. Och dels blir fortsättningen ”How does your garden grow?” omedvetet en framtidsdröm för Mary när hon kommer till spöklika slottet med 100 rum. Den nyfikna flickan hittar snart en nyckel som går till den hemliga trädgården där ingen varit sedan hennes moster dog för flera år sedan. Hon visar den för nya vännen Dickon och allt tar en vändning. Trädgården är igenvuxen, men förvandlas snart till ett magiskt tillflyktsställe där den vildaste fantasin får sprudla. Allt samlas där – minnena, sorgen, det oförstörda barnasinnet, vänskapen, drömmarna. Filmerna/boken behandlar trädgården som en metafor för frihet och förändringen. Lekfullheten och magin som kontrast till tvånget inom husväggarna. Allt är som en mer sansad version av Alice i underlandet.

animals-secret_2988987k

Trädgårdar plus kärlek = sant
I många filmer gömmer det sig kärlek och sensualism bland buskar, träd och plantor. Knappast konstigt med tanke på att blommor förknippas med romantik och symboliska kärleksförklaringar.
I A little chaos (2014) får trädgårdsplaneraren Sabine (Kate Winslet) det prestigefulla uppdraget att skapa en vattenkaskad i Versailles-trädgården. Det mesta i den gigantiska trädgården är planerat i cirklar. Sabines egen cirkel kretsar även kring förbjuden. Hennes förhållande med sin yrkeskollega och högt stående Le Notre från borgarfamiljen är skandalöst och måste hållas hemligt. Men till sist föder kaoset ordning. Det kan alltså hända även i en trädgård.

a little chaos winslet.jpg
På tal om trädgårdarna i Versailles så är handlingen i Tecknarens kontrakt (The Draughtman’s Contract, 1982) betydligt mer skruvad. Mr. Neville får även han ett uppdrag från högre instans att skapa tolv målade versioner av landägarens tomt. Vad tecknaren inte vet är att han håller på att bli indragen i en intrig byggd på kärlek, svek, sex och mord. Det är också intressant att vi som publik nästan alltid får se hur teckningarna målas från konstnärens synvinkel. Tecknarens kontrakt utspelar sig 1694 och trädgårdarna är tidsenligt eleganta, storslagna och badar i grönska.
När mästerregissören Stanley Kubrick skulle skapa sitt episka kostymdrama Barry Lyndon (1975) använde han sig av slottsträdgårdar i både Irland, Belgien, Skottland och Tyskland. De vackra vattenträdgårdarna, labyrintliknande buskagen och ogreppbara gångstråken runt slotten blir nästan som egna skådespelare i sig. Och när trädgårdar är överväldigande är det lätt att hitta perfekta gömmor för kurtiserande.
I den brittiska krigsromansen Försoning (Atonement, 2007) är svajande gula fält, buketter och röda blommor symboler för passion, längtan och desperat ovetskap.

p01hyh2d.jpg

Några udda frön
Det finns ett antal filmer där trädgården i sig inte har en bärande roll, men där den får en stark och minnesvärd innebörd. Slutscenen i Kill Bill: vol. 1 (2003) är lika blodig som svidande vacker. The Bride slåss mot O-Ren Ishii och de nästan dansar fram. Allt utspelar sig i en japansk trädgård med långsamt fallande snöflingor, stengångar och barrväxter. Kontrasten är slående.
Johnny Depp som den melankoliske Edward Scissorhands (1988) blir byns frisör och trädgårdsmästare nummer ett genom sina saxfinger-färdigheter och sitt vilda konstnärsinne. Aldrig har filmvärlden berikats med buskar klippta som dinosaurier, en familj och en gigantisk hand.
Jacques Tatis Min onkel (Mon Oncle, 1958) är en intelligent satir över hur teknologin tar över i samhället och hur svårt vi kan ha att anpassa oss för den. Ett av de roligaste exemplen är den futuristiska trädgården med den vattensprutande fisken, de rektangulära stenläggningarna i olika färger och miniatyrplattorna som kvinnorna försöker gå på i högklackat.

Mon-oncle-My-Uncle.jpg

Som avslutning måste de franska syskonfilmerna Jean de Florette och Jean de Florette del 2 – Manons källa (båda 1986) nämnas. Handlingen utspelar sig i Provence på 20-talet där Jean fått ärva en bit land. Hans mål är att föda upp kaniner och odla grönsaker. För att kunna få tillräckligt med vatten måste han ha tillgång till en källa som hans avundsjuka granne blockerar. Gerard Depardieu gör en av sitt livs roller i detta sorgsna drama som är mästerligt i sitt sätt att skildra mänsklighetens baksidor och tillfälliga tillfredställelse. Båda filmer är mästerverk som måste ses. De bygger på författaren och filmaren Marcel Pagnol bok som har kallats Frankrikes svar på Vilhelm Moberg Utvandrarsvit.

Fler filmer som berör trädgårdar/växter (i urval)

Acacia (2003)
Adaptation (2003)
Allt om min buske (2007)
Bed of roses (1996)
Citronlunden (2008)
En förtrollad april (1991)
Grow your own (1997)
Little shop of horrors (1960 och 1986)
Microcosmos (1996)
Saving Grace (2000)

Text: Fredrik Söderlund

a little shop of horrors 1986.jpg

 

 



No Responses Yet to “”Den hemlighetsfulla filmträdgården” – artikel för Hemträdgården”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: