Hunt: ”Branches” – skivrecension för BT

07Apr16

hunt.jpg

Artist: Hunt
Album: Branches
Bolag: Lövely records
Genre: Rock
Betyg: 3
Postrocken nådde sin peak för över tio år sedan. Det var då band som Mogwai, Sigur Rós och japanska Mono var som bäst. Att blanda lugna partier med crescendon blev ett vackert varumärke. Idag känns dramaturgin lika trött som en gammal hund. För att råda bot på detta blandar Göteborgskvartetten Hunt upp sin sorgsna klangvärld med ett mer popigt sound än på tre år gamla debuten Dark come sooner. Neodepp-band som Interpol och Editors ligger nära till hands som referenser. Receptet smakar som bäst i trånande och ödesmättade From the bottom of my heart. Branches låter bitvis hopplöst bakåtsträvande, men rör ändå upp lagom stora känslostormar. Mycket tack vare den ekodränkta produktionen och Susanna Brandins svävande stämma.

Fredrik Söderlund



No Responses Yet to “Hunt: ”Branches” – skivrecension för BT”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: