”Nojoom, 10 år och skild” – filmrecension för Filmrutan

07Sep16

nojoom

Nojoom, 10 år och skild
Originaltitel: Ana Nojoom bent alasherah wamotalagah
Regi: Khadija al-Salami
Producent: Khadija al-Salami och Benoit Jaubert
Manus: Khadija al-Salami
Roller: Reham Mohammed, Naziha Alansi, Rana Mohammed, Ibrahim Alashmori, Abdo Ali m fl.
Jemen 2014
Längd: 1 tim 36 min
Distributör: Arab Cinema in Sweden AB

Tioåriga Nojoom rymmer hemifrån till stadens domstol där hon vill ha juridisk hjälp för att skilja sig från sin man som har våldtagit henne efter ett tvångsäktenskap. Väl där tas hon om hand av en domare och en känslosam rättegång tar vid. Ingen ska någonsin behöva utsättas för det missbruk och den emotionella terror som tioåriga Nojoom råkar ut för. Dessutom vänder familjen henne ryggen för att bli fri från sin egen skam och förnedring. Ämnet i sig är fruktansvärt och går inte att försvaras i någon form, religiös övertygelse eller kantstött stamhierarki. Faktumet att det inte finns någon åldersgräns för äktenskap i Jemen förstärker också det nödvändiga budskapet. Med det sagt är filmen inte helt lyckad i utförandet. Nojoom, 10 år och skild faller ibland på väl enkel retorik och vinner inget förstapris för subtilitet. Slutet har en lite för hallelujah-sprängd twist, skådespeleriet haltar i vissa scener och regin är lite styltig. Men filmen lyckas ändå balansera på rätt sida vad det gäller både empati och nerv. Den visar också upp en genomborrande ilska för ett samhälle som är förtryckt och tyngt av uråldriga seder. Tätheten i narrativet väger upp en del brister. Fotot är vackert och flashback-scenerna är snyggt komponerade. Utan en tematisk jämförelse så är Nojoom lite av ett komplement till finfina Den gröna cykeln (Wadjda, 2012). Även den gjord av en kvinna, Haifaa al-Mansour från grannlandet Saudiarabien, där det inte ses med blida ögon på kvinnor som gör sitt egna förbjuda uppror. Det är också på plats att jämföra filmen med brittiskan Kim Longinottos lysande och djupt tragiska dokumentärer om kvinnor som vill bryta sig fria från sina äktenskap i ett extremt patriarkalt samhälle. Framför allt i Divorce Iranian style (1998) och Runaway (2001).

Nojoom, 10 år och skild är ett viktigt debattinlägg utan flaggviftande. En film som gör omvärlden uppmärksam på att religiösa traditioner i många Mellanöstern-länder är i stort behov av att luckras upp. En av de mest rörande scenerna är när Najoom berättar hur fadern ville ha en pojke och döpte henne till Nojood (”gömd”) och hur hon senare väljer Nojoom (”stjärnorna i himlen”) som en slags uppgörelse. Det är i sådana här mer varsamma ögonblick som filmen funkar bäst.

Khadija al-Salami är den första kvinnliga regissören från Jemen. Hon har själv erfarenhet av filmens innehåll då hon blev bortgift som elvaåring. Hennes spelfilmsdebut Nojoom, 10 år och skild (Ana Nojoom bent alasherah wamotalagah, 2015) bygger på verkligenhetens Nojoom Alis och hennes självbiografi från 2010 och filmen har bland annat prisats på filmfestivalen i Dubai och Arabiska filmfestivalen i Malmö förra året.

FREDRIK SÖDERLUND



No Responses Yet to “”Nojoom, 10 år och skild” – filmrecension för Filmrutan”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: