Made by Björk – Malmö Live, recension för Gaffa

02Dec16

made by björk.jpg

Björk får en värdig hyllning i popsymfonisk tappning

Made by Björk – Malmö Live, Malmö
Recenserad av Fredrik Söderlund
Betyg: 5 av 6

Uppgiften är gigantisk och oerhört djärv redan på idéstadiet. Att ta sig an en av våra största musikaliska genier borde inte gå att ro i hamn. Trion Edda Magnason, Jenny Wilson, Moto Boy och nästan framför allt dirigenten och arrangören Hans Ek styr den svåra uppgiften i hamn på ett ofta imponerande sätt. Wilson med sin patenterade coolhet och karisma, Edda Magnason med sitt stora register och gripande . Och ja, Moto Boy som dessvärre känns ganska överflödig. Problemet är att han inte berör mig och mest känns som en kvidande relik som ska stå och vara sexig. Han gör dock Joga väldigt bra.

Edda Magnasons pappa är från Island och hon har förvaltat sitt arv väl på skånsk mark. För några år sedan framförde hon Jónsis låtar i den fantastiska och drömska multiföreställningen The Feeling Of Going på Malmö Opera. Magnason är även den som röstmässigt påminner mest om Björk. Vad blir det härnäst? Ett samarbete med Jóhann Jóhannsson eller Ólafur Arnalds känns lockande och inte helt fjärran.

Det är så klart oundvikligt att inte påminnas om hur stark och nästan utomjordiskt mäktig röst Björk har. Men det behöver inte nödvändigtvis vara dåligt i sammanhanget. Det här är en stor kväll. Mycket tack vare Hans Eks oerhört lyhörda arrangemang. Han dirigerar Malmö SymfoniOrkester och kören likt en graciös dans. Starkt och svagt, litet och stort. Balansen, skönheten och skörheten är imponerande rakt igenom.

Kvällen innehåller inte bara Björks låtar utan även musik som har inspirerat henne. Nya versioner av Kraftwerk (bland annat Hall Of Mirrors som görs suveränt), Karl Heinz Stockhausen, Brian Eno, John Cage och ett par klassiska körverk.

Konserten börjar och slutar med stillsamma versioner av All Is Full Of Love. Åtminstone i programbladet. Trion kommer in igen och ger två bonusar. Moto Boy gör en ok tagning av Virus, men när det är Magnasons tur gör hon en knäckande version av Undo från Vespertine. Denna bedårande låt om frustrationen i ett förhållande när den ena inte vågar hänge sig. Hon andas ut inför den stora finalen och börjar sjunga “It’s not meant to be a strife”. När musiken har tystnat och artisterna står kvar för att ta emot de dånande applåderna visas ett stort rosa hjärta på duken bakom orkestern. Kärleken till isländskan från både artisterna och publiken smälter ihop till ett omfamnande avsked. Hjärtskärande helt enkelt.

 

 

 

 

 

 

 

 



No Responses Yet to “Made by Björk – Malmö Live, recension för Gaffa”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: