Tim Hecker på Inkonst – recension för Gaffa

16Maj17

Tim-Hecker-by-Emily-Berl-2.jpeg

Tim Hecker, Inkonst, Malmö

Tim Hecker kombinerar oljud med det vackra som ingen annan

Recenserad av Fredrik Söderlund | GAFFA

Tim Hecker är det bästa som har kommit från Vancouver sedan Skinny Puppy och enligt mig bland det största som hänt musikvärlden de senaste 20 åren.Innan konserten på Inkonst är det en timmes lång Q & A mellan artisten och den oerhört initierade musikjournalisten Lisa Blanning. Hecker pratar om sitt närmande till musiken, hur han har velat utveckla den genom åren och hur han någonstans har märkt att den har blivit varmare. Han beskriver sin musik som skulpturer och hur han försöker bygga gigantiska soniska landskap med ljud, färger och fysik. Allt utan att det låter det minsta pretentiöst. Hecker är i grund och botten en intelligent och intellektuell övervintrad akademiker som både läst politisk filosofi och musikteori med en doktorsavhandling i bagaget. Som inspirationskällor pratar han lika varmt om Wagner och Glenn Gould som Fennesz och Autechre. Även fast han inte alls vill kalla sin musik för ambient låter det ofta som en blandning mellan Brian Eno och My Bloody Valentine. Själv vill jag gärna beskriva honom som den elektroniska musikens Arvo Pärt. Han skapar de inträngande känslorna som väldigt få lyckas med. Nu är visserligen Pärt en betydligt mer religiöst stöpt kompositör, men Heckers musik gör att du nästan känner dig religiös i dess sällskap. Han har rest runt i USA för att leta upp världens största kyrkorgel och spelat in mycket musik i katedraler för att han älskar akustiken och det sakrala anslaget. Han klipper upp, samplar fragment av röster och instrument, loopar, lägger på och drar ifrån och kör allt genom en musikalisk mixer som gör att nerverna är på helspänn.

Live är Hecker en fysisk och nästan utomkroppslig upplevelse. Han älskar dimma och har till och med dedikerat en hel svit (In The Fog) till fenomenet. En rökmaskin pumpar fram tjocka sjok 20 minuter innan konserten. Det är effektfullt att dels inte se artisten själv och dels att se publiken som stillastående vålnader. Det enda tecknet på liv är en rad diagonala spotlights framför artisten. Med tanke på att synintrycket delvis “skalas bort” så läggs fokus automatiskt på den audionoma upplevelsen. Tankarna dras inte helt oväntat till John Carpenters film The Fog där slutscenen dessutom utspelar sig i en kyrka. Hecker kombinerar hela tiden ljudexplosioner med stilla melodislingor och häri ligger det som gör framträdandet och hans musikaliska vision så mäktig.

Setet är en timme långt och plötsligt kommer ett  “thank you” från scenen mitt i mörkret. En lika bisarr som smått chockerande avslutning efter att du har blivit bombarderad och överkörd av Heckers vackra kaos.

Annonser


No Responses Yet to “Tim Hecker på Inkonst – recension för Gaffa”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: