Fever Ray på Mejeriet – recension för Gaffa.

24Maj18
Visuellt kaos och musikalisk briljans

Fever Ray, Mejeriet, Lund

Visuellt kaos och musikalisk briljans

Recenserad av Fredrik Söderlund | GAFFA

Betyg – 5 av 6.

Fever Ray liknar ingenting annat. Ett argt electrofierat spektakel. Cyberpunk och queerteori. Neon Demon möter Tron. Hypermodernt, fast stöpt i två sidor av samma 80-talsmynt, de raka motsatserna – chockrosa möter Hellraiser. Tre kvinnor i förgrunden, två är upphöjda på ett podium bakom dem. En av de som frontar är klädd i en överdimensionerad och orange muskeldräkt, en som en blå cirkusprimadonna. Karin Dreijer själv kommer in på scen och ser ut som en blandning av en feministisk bebis från helvetet och Twisty i American Horror Story. Förbluffande coolt och helt väsensskilt från något du har sett tidigare.

Mycket av storheten hos Fever Ray 2018 är ambivalensen som allt framkallar. Det är både ytterst obehaglig, satirisk, dödsallvarlig och witty. Men framför allt är det en käftsmäll. Ett långfinger åt vedertagna normer och trångsynthet vad gäller både könstillhörighet och sexualitet.

Ibland låter bandet som ett slags hawaiianskt inferno, tribalt där till och med latin-influenser smyger in. Det anslaget har i och för sig alltid funnits hos The Knife. Den musikaliska bredden är även den imponerande och man bryter ner den i beståndsdelar.

När Fever Rays första album kom 2009 så kändes den som ett lite snällare syskon till Silent Shout. Väldigt stark i sin egen rätt med både Dreijers popigaste sidor och de mörkaste av ballader. Förra årets uppföljare visade ingen pardon. Varken i sin erotiskt explicita textvärld eller i sitt frenetiska sound. I extranumret If I Had A Heart med sitt dova och mullriga malande kommer bandet ut med varsin akustiska gitarren hängandes runt halsen. Den ironiska briljansen är ett faktum. Låten kunde inte vara mer ickeakustisk och fri från singer/songwriter-klyschor.

Jag vågar redan nu utnämna praktverket Keep The Streets Empty For Me till vårens största konsertstund. Ljuset dämpas, det pulserande och släpiga beatet, den spöklika melodislingan, Dreijers stillsamma men desperat sjungna refräng. Det är sex andlöst vackra minuter, episka i sitt otrygga invaggande.

När de sista tonerna av Mama’s Hand klingar ut är du omtumlad, fylld av eufori och träffad i både hjärta och hjärna. Du har varit med om ett manifesterande i både visuellt kaos och ett stort musikaliskt ögonblick. Ett tankeväckande experiment utan återvändo.

Fredrik Söderlund

Annonser


No Responses Yet to “Fever Ray på Mejeriet – recension för Gaffa.”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: